KAPITEL 14

Auktoritet över demoner

Och dessa tecken skola åtfölja dem som tro: genom mitt namn skola de driva ut onda andar... (Mark.16:17)

Observera att den enda förutsättningen för att kasta ut demoner är att vara en sann troende. Igen vill jag påpeka, att denna vers inte uttalades av de första lärjungarna utan av dem som skulle komma att tro deras ord, oss inräknade. Antagligen så innebar en tredjedel av Jesu tjänst att kasta ut demoner. Lärjungarna skulle också ha denna tjänst; de blev också kommenderade av Herren att försäkra sig om att deras lärjungar skulle göra likadant, intill tidens slut. (Matt.28:19) Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar... (20) och lär dem att hålla allt vad jag har befallt er. Och se, jag är med er alla dagar intill tidens slut.

Det är en stor glädje att se bundna människor bli befriade. (Luk.10:17) De sjuttio kom glada tillbaka och berättade: "Herre, till och med de onda andarna lyder oss i ditt namn."  De sjuttio var den andra gruppen av en hela tiden ökande skara av lärjungar, som fick herravälde över demoner. I våra dagar har okunniga religiösa ledare dömt många människor till slaveri, anstalter och död på grund av att de inte har lytt Herren i detta. (19) Se, jag har gett er makt (eng. auktoritet, översättarens anm.) att trampa på ormar och skorpioner och att stå emot fiendens hela välde. Ingenting skall någonsin skada er. (20) Men gläd er inte så mycket över att andarna lyder er, som över att era namn är skrivna i himlen. Att ha auktoritet över fiendeandarnas makt, gör att de lyder oss fullständigt, inte heller kan de skada oss om vi tror detta. Förtrolighet med Ordet och att vara fylld med Anden bemyndigar oss och försvarar oss mot bedragare.

Herren delar upp dessa demoner i två kategorier: ”ormar och skorpioner.” Ormar, vars gift finns i deras huvuden, är demoner som bedrar sinnet. Det var ormen som bedrog Eva genom att erbjuda henne den förbjudna frukten av kunskapens träd på gott och ont (1 Mos.3:5,6). Det finns gåvor av förbjuden kunskap som Satan ger åt sina bedragare, och som ibland imiterar sanna gåvor. (5 Mos.18:10) Hos dig får inte någon finnas som låter sin son eller dotter gå genom eld eller befattar sig med spådom (falsk profetia), teckentydning (en siare), eller en trollkarl (häxa), (11) ingen som utövar besvärjelsekonster (hypnotisör), ingen andebesvärjare (ett medium som är besatt med en andlig guide), ingen som bedriver trolldom (en klärvoyant) och ingen som söker råd hos de döda. (12) Ty avskyvärd för HERREN är var och en som gör sådant.... Dessa falska tjänare har fått moderna namn, och i vissa fall uppger de sig falskeligen vara kristna. I Apg.16:16 fanns ”en slavflicka som hade en spådomsande” (grekiska:”en ande, en pyton”). Denna pytonormsande hade gett tjänsteflickan spådomsförmåga eller en falsk profetisk gåva. En pastor i en kyrka där jag en gång talade hade denna falska profetiska gåva. Jag bad för församlingen att Gud skulle avslöja honom. En kort tid efteråt hade en man en dröm om denne pastor, där han var en orm som talade genom en mikrofon och fick församlingen att falla i sömn. En kvinna såg honom i en dröm som en drake, som i Upp.12:9 kallas ”den gamle ormen.” Hon slog upp denne pastors släktnamn och fann att det betyder ”drake.”

En del av dessa falska tjänare är lik faraos visa män och trollkarlar, som förfalskade de tecken och under som gavs till Moses (2 Mos.7:11,22; 8:7). Det är intressant att observera, att de kunde förfalska en del av domarna (förvandla en käpp till en orm, vatten till blod, mångfaldiga paddornas plåga), men de kunde inte ta bort dem. Moses tog bort dem, vilket betydde att Gud tillät dem att förstora förbannelsen, men inte att befria från den. Detta är sant än i dag.

Jag har en vän som var inblandad i en tjänst där man upplevde många tecken och under. Då jag betraktade detta märkte jag, att dessa övernaturliga företeelser inte var gåvor av försörjning som i Apostlagärningarna eller i första Korintierbrevet 12 och 14. Dessa tecken och under verkade i stället vara ersättningar för att stilla en längtan efter det övernaturliga. Det var tecken som tillfredsställde köttet, men som inte förde med sig någon praktisk, varaktig befrielse från förbannelsen. Jag märkte att det var villfarelsens andar som var involverade, och jag till och med såg en del sådana genom gåvan att skilja mellan andar. Då en del av människorna försökte uppmana dem att hålla sig till Ordet, så bortförklarade de det genom att påstå att Gud gjorde någonting nytt.

Även om vi kan uppleva något som vi inte gjort förr, så måste vi ändå hålla fast vid det som Salomo sade: ”Det finns inget nytt under solen.” Vi måste finna tidigare likartade händelser i Ordet, som bekräftar våra tecken och under. Paulus varnade oss för lögnens tecken och under, som sker genom Satan och hans gunstlingar, men som är sända av Gud för att vilseleda dem som inte älskar sanningen (2 Tess.2:9-12). Av omsorg om min vän, som jag visste var begåvad med drömmar och visioner, så bad jag att Herren skulle låta någon varna henne för det som var på gång. Nästa gång jag träffade henne så berättade hon för mig, att hon hade sett en vision i sin församling. Innertaket försvann och hon såg en stor röd drake (”den gamle ormen”) som sträckte sig över hela byggnaden. Gud sade tydligen att Satan utövade herravälde där genom villfarelse. Därefter såg hon en annan vision: en trojansk häst rullades in genom bakdörren. En röst berättade för henne: ”Det är kristna som tagit in den hit.” Detta symboliserade en falsk gåva, i vilken fienden var gömd för syftet att besegra dem.

Om demonerna inte kan hålla dig helt borta från kristendomen, så har de en annan strategi. Det finns religiösa andar som är specialiserade på att hålla folk i slaveri till falska så kallade ”kristna” religioner, som inte undervisar Ordet som befriar. Det finns många ormandar i arbete i församlingen idag för att förvilla många med ”onda andars läror” som Paulus berättade om i 1 Tim. 4:1-3. Ormandar är manifesterade som falska föreskrifter, läror, profetior och ledarskap för att nämna några få. (2 Kor.11:13) Sådana som de är falska apostlar (grekiska: ”en som är utsänd”), ohederliga arbetare, och uppträder som Kristi apostlar. (14) Och det är inget att förvåna sig över. Satan själv gör sig lik en ljusets ängel (grekiska: ”budbärare”). (15) Därför är det inte underligt att också hans tjänare uppträder som tjänare åt rättfärdigheten. Men de kommer att få det slut som de förtjänar. Ordet ”ängel” är på grekiska angelos och är ibland översatt med ”budbärare” då det beskriver tjänare som är sända av Gud eller andra tjänare (Luk.7:24,27; 9:52). Det är uppenbart att det finns män som har infiltrerat tjänarnas led och som är sända av Satan, genom deras egna egon och religiösa organisationer. Både Jesus och Paulus undervisade att dessa tjänare var i majoritet (Joh.10:8; 2Kor.2:17)

Ormandar kan också vara sinneskorrumperande så som lusta, girighet, vrede, bitterhet, lögn, sexuell perversion, alkoholism, avgudadyrkan och orenhet. Luk.8:35 visar att sinnessjukdom i olika former är demonisk. Jag tjänade en gång i en grupp av åldringar då jag blev manad att kommendera en ande ut ur en kvinna som såg mycket butter ut, och som hade alzheimers sjukdom. Efter att jag hade kommenderat anden att komma ut ur henne så ändrades hennes ansiktsuttryck, och hon log och sade mycket klart och tydligt: ”Tack så mycket, jag behövde det.” De flesta var chockade, för de hade aldrig hört henne prata. Jag visste från den stunden att alzheimers kan vara en demon.

     Det finns indikationer på att "sjukdomsandar” (Luk.13:11) är ormandar. Då israeliterna syndade sände Gud giftiga ormar som bet dem, varefter de dog. Ormbettet tillfogade tydligen fysisk sjukdom genom gift. Då Moses bad till Herren för dem, så befallde Han dem att göra en kopparorm som sattes upp på en påle, och då de såg på den blev de helade (4 Mos.21:4-9). Om ormen på pålen blev sagt, att den var Kristus (Joh. 3:14) som blev till synd för oss (2 Kor.5:21) och bar ormens förbannelse (Gal.3:13) så att vi kunde bli helade (1 Petr.2:24). Ormen på pålen har blivit stulen av det medicinska etablissemanget för att symbolisera deras helanderörelse.

En del sjukdomar, som i Nya Testamentets text är bevisade vara orsakade av demoner är: invaliditet (Luk.13:11) stumhet (Matt.12:22) blindhet och stumhet (Matt.9:32,33; Luk.11:14) stumhet och dövhet (Mark.9:25) att vara plågad av sjukdom (Matt.15:22,28) epilepsi (Matt.17:15,18) och besatthet ( Luk.8:2,36,42; Apg.10:38) Det finns andra helanden i Nya Testamentet, som egentligen är befrielser, och som jag inte tog med här. Utöver dessa har jag sett människor med cancer, hosta, eksem, diabetes, ledinflammation, allergi, sömnlöshet, kronisk smärta, AIDS, rastlöshet och många andra åkommor som jag inte kommer ihåg, som gav respons på bön om befrielse. Jag är säker på att om man tar med allt som kristna människor har erfarenhet av, så är listan mycket längre. En del säger att dessa är naturliga åkommor. Nästan alla demoner manifesterar naturliga åkommor.

Den andra kategorin som Jesus talade om var skorpionandar. Det grekiska ordet för skorpion är scorpios som betyder ”skingra” eller ”att genomskåda” och ”att få på flykt.” Skorpionandar av rädsla, depression, manodepressivitet, paranoia, oro, ängslan, självmord, skuld, fördömelse, och demens, för att nämna några få, penetrerar sinnet och orsakar att man flyr från en fiende, som man i stället borde jaga iväg. En skorpions gift finns i dess stjärt precis som hos en geting. En geting kan få en stor man på flykt genom rädsla. Gud sände ”getingarna” att driva bort fienden, som var framför israeliterna, genom rädsla (5 Mos.7:20; Jos.24:12;

2 Mos.23:27,28). Jesus undervisade att Han redan hade bundit den starke (Satan och hans demoner) och delat hans byten (Luk.11:20-23). Angående dessa byten sade Jesus: ”Den som inte samlar med mig han skingrar.” Det grekiska ordet för ”skingrar” här är scorpizo. Om vi inte samlar in bytena från Satans hus (de förtappade) för Guds rike, kommer vi att få fly från skorpionandar. Vi måste vara kärl för Guds suveränitet för att besegra dem och sätta fångarna fria.

En falsk doktrin som allmänt lärs ut är att kristna inte kan ha demoner. Då Jesus sände sina lärjungar för att ”kasta ut demoner,” berättade Han för dem: ”...Gå inte in på hedningarnas område eller in i någon samaritisk stad. (6) Gå i stället till de förlorade fåren av Israels hus.” (Matt.10:5,6). Han sände dem inte till sådana som inte hade ett förbund med Gud, utan endast till sådana som hade ett sådant (det gamla förbundet). I Nya Testamentet är det de kristna som har förbundslöften om befrielse, helande och försörjning, inte världen. (Kol. 1:13) Han har frälst oss från mörkrets välde och fört oss in i sin älskade Sons rike.

Eftersom vi har löftena om befrielse, så kan vi använda dem för oss själva, och för dem som kommer till Kristus. (2 Kor.7:1) Då vi alltså har dessa löften, mina älskade, så låt oss rena oss från all besmittelse från kött och ande och i gudsfruktan fullborda vår helgelse. Troende måste rena jaget, som är synonymt med själen (jämf. Matt.16:26 med Luk.9:25) från både kött och ande (här i betydelsen onda andar). Paulus varnade kristna för att ”ta emot en främmande ande.” (2 Kor.11:4). Vi har också blivit tillsagda att: ”ge inte djävulen något tillfälle (grekiska: ”område”)” (Ef.4:27). Vi får helt enkelt inte ge något område i oss själva till djävulen eller hans gunstlingar.

(Luk.13:11) Där fanns en kvinna som hade haft en sjukdomsande i arton år. Hon var krokryggig och kunde inte räta på sig. (16) Men denna kvinna, en Abrahams dotter som Satan har hållit bunden i arton år, borde hon inte få bli löst från sin boja på sabbaten? Förutsättningen för att en befrielse skulle kunna ske var, att det skulle vara ett Abrahams barn, vilket de kristna ju är. (Gal.3:7) Därför skall ni veta att de som håller sig till tron, de är Abrahams barn. 

Jesus sade att han var sänd endast till Israels hus. Då en kananitisk kvinna begärde att han skulle kasta ut en sjukdomsande ur hennes dotter, sade Han: ”Det är inte rätt att ta brödet från barnen och kasta det åt hundarna” (Matt.15:22-28).  Av detta kan vi se att Guds barn har rätt till deras Faders bröd av befrielse och helande genom förbundet, vilket inte de förtappade har. Eftersom Jesus påbörjade ett Nytt Testamente, och på grund av denna kvinnas tro, så räknade Han henne för rättfärdig (Gal.3:6) genom att uppfylla hennes önskan. Jag har kastat ut demoner ur folk sedan 1976 ungefär, och nästan alla var kristna. Nästan hela denna tid har jag haft gåvan att skilja mellan andar, vilket innebär att jag kan se demonerna i människornas ögon. Jag vet av ingen som har denna gåva i någon av dess varierande former, som inte tror på att kristna kan ha demoner.

Vi borde aldrig kasta ut demoner ut förtappade människor utan en klar befallning av Gud, eftersom deras ”hus” inte är fyllda med Kristus, som kan försvara dem mot de sju värre demonerna, som i så fall kommer att flytta in i personerna i fråga. (Matt.12:43) När en oren ande har farit ut ur en människa, vandrar han genom ökentrakter och letar efter en viloplats men finner ingen. (44) Då säger han: Jag vill vända tillbaka till mitt hus, som jag lämnade. När han då kommer och finner det tomt och städat och pyntat, (45) går han bort och tar med sig sju andra andar, värre än han själv, och de går in och bor där. Så blir för den människan det sista värre än det första. På samma sätt kommer det också att gå för detta onda släkte. Vi ser här, att de i den generation av Guds folk, som tog emot befrielse av Jesus och lärjungarna, senare tappade den om de inte fortsatte som lärjungar. Samma sak händer Nya Testamentets folk som är befriade idag. De måste fortsätta att vandra i förbundet och vara fyllda med Ordet och Guds Ande för att inte ge någon plats åt djävulen. Om Herren uppmanar oss att befria en förtappad person, så kan det betyda att Han planerar frälsning för honom/henne. Befrielse kan också användas för att stoppa en demonbesatt person från att hindra Guds verk, precis som Paulus gjorde då han kastade ut spådomsanden ur slavflickan, eftersom hon hindrade hans tjänst (Apg.16:16-18).

För några år sedan kom min mamma, som inte var frälst, för att bo med oss. Hon hade blivit plågad av vad psykologerna kallade demens, paranoia, manodepressivitet, o.s.v. i många år. Hon började plåga vårt hushåll med sådant som att höja på telefonräkningarna; att hålla oss vakna hela natten; att lämna kylskåpet öppet hela natten; att se saker hända i omgivningen fastän hon inte var där; att klaga över krämpor som hon inte hade och att beskylla nån för något som inte hade skett. Hon hade helt enkelt en stark egenvilja. Fastän vi band demonerna i henne så var resultaten endast tillfälliga. Jag gick till Gud i bön angående detta. Jag resonerade med Herren om att fastän hon inte hade någon rätt till befrielse genom förbundet, så plågade hon vårt hus, och vi var ju inte under förbannelsen utan välsignelsen. (Gal.3:13) Kristus friköpte oss från lagens förbannelse, när han blev en förbannelse i vårt ställe. Det står skrivet: Förbannad är var och en som är upphängd på trä. (14) Vi friköptes, för att den välsignelse Abraham fått skulle i Jesus Kristus komma till hedningarna och för att vi genom tron skulle få den utlovade Anden. I ljuset av detta bad jag Herren om tillåtelse att kasta ut demonerna ur henne för att befria oss.

Den natten hade Jennifer, min yngsta dotter, en dröm. Hon såg min mors hus mitt i vårt hus. Hennes hus var tre våningar högt, och stack upp genom vårt tak. Från den andra våningen gick en planka ut mot gatan. På plankan höll fem kycklingar på att marschera ut på gatan. Jag tackade Herren för Hans klara direktiv och tillåtelse. Uttydningen var denna: de tre våningarna var anden, själen och kroppen i min mors andliga hus. De fem kycklingarna var fem demoner. Enligt Upp.18:2 är demoner orena fåglar. Dessa kycklingar höll på att lämna hennes själ, den andra våningen, vilket betydde att vi hade auktoritet att driva dem på flykten. Uppenbarelsen är denna: Närhelst någon annans andliga hus är under auktoritet av vårt hus, så har vi auktoritet över demonerna. Jesus använde Jairus' tro för hans dotter; den kananitiska kvinnans tro för hennes dotter och Petrus' tro för hans mor, som exempel på de rättigheter vi har att utöva tro för dem som står under vår auktoritet. Min mor hindrade också vår tjänst. Av samma orsak befriade Paulus tjänsteflickan från spådomsanden.

Den natten smällde min mor i badrumsdörren enbart för att hålla oss vakna hela natten, så jag tyckte att nu fick det vara nog. Mary och jag gick till hennes rum och kommenderade ut demonerna ur henne vart efter som deras namn kom för oss. Om jag minns rätt så var deras namn demens, paranoia, manodepressivitet, egenvilja eller envishet och ännu en som jag inte minns namnet på. Fast demonerna kan ha individuella namn, så svarar de också på namnet på den sjukdom som de förorsakar. Vi väntade inte för att få se något resultat, utan vi gick i säng och fick en skön sömn som varade hela natten. Nästa morgon märkte vi att det var så tyst i hennes rum, så vi kikade in. Vi såg henne inte, men observerade att hennes rum var i ett bedrövligt skick. Där var filtar, dynor, överdrag och andra saker utspridda över hela golvet, som om någon hade brottats där hela natten. Vi gick in i rummet och upptäckte att hon låg under sängen. Då hon kröp fram såg vi genast att det var en annorlunda kvinna jämfört med den som jag hade känt nästan hela mitt liv. Hon var behaglig och undergiven och ödmjuk. Hon var på det sättet en tid, under vilken vi predikade evangeliet för henne. Vi visste att huset behövde fyllas med Guds saker, för annars skulle demonerna komma tillbaka. Hon föll alltid tillbaka på sin religion som en ursäkt, hellre än att acceptera evangeliet, så demonerna började komma tillbaka, fast inte tillnärmelsevis så våldsamt som innan. Vid denna tid beslöt hon att flytta till ett servicehem för äldre. Alldeles innan hon dog berättade hon undergivet att hon kände Jesus, och att Han var hennes Frälsare.

Det gammaltestamentliga tabernaklet eller templet symboliserar oss. Vi är Guds tempel. Vi har en förgård (köttet), det heliga (själen) och det allra heligaste (anden). Onda män kunde beträda förgården och även gå in i det heliga för att ta tag i altarets horn (1 Kon.1:50; 2:28), men endast översteprästen kunde träda in i det allra heligaste. Någon annan skulle ha dött. Angående denna förebild, så kan demoner ta sig in i köttet och till och med besätta själen, men endast vår överstepräst Jesus kan träda in i vår ande, under förutsättning att vi inte har förfallit (2 Kor.13:5).  Demoner kan tynga ner själen (sinnet, viljan och känslorna) utifrån, eller inifrån köttet. De kan också besätta själen utifrån köttet i ena stunden, och avlägsna sig till köttet nästa, och tillåta den personen att uppträda normalt. Detta kallas för schizofreni.

Demoner kan gå in i köttet på grund av att köttet är fiende till Gud, som bor i din ande (Rom.8:7; Gal.5:17). Jag har hört några använda den antagna versen: ”Min ande vill inte bo i ett orent tempel, ” för att säga att kristna inte kan ha demoner: Det finns ingen sådan vers! Vårt kött är så korrupt att det inte kan komma in i riket. (1 Kor.15:50) Men det säger jag er, bröder, att kött och blod inte kan ärva Guds rike. Inte heller ärver det förgängliga det oförgängliga. Eftersom köttet inte är i riket, så kan demonandar besätta det. Från detta fäste kan de sedan besätta själen. Demoner får ge sig in i själen eftersom den del av själen som inte är helgad genom Ordet är kontrollerad av köttet. (3 Mos.17:11) Ty allt kötts själ är i blodet, och jag har givit eder det till altaret, till att bringa försoning för edra själar; ty blodet är det som bringar försoning, genom själen som är däri. Notera att enligt denna bild måste köttet dö för att själen ska vara fri. I den del av själen (sinnet, viljan, känslorna) där vi inte har övervunnit frestelse, är vi inte helgade än. Vi har alla vunnit över några saker, som inte längre har någon inverkan på våra liv. Emellertid så finns det andra områden där vi inte ännu har vunnit seger. Det är här som vi riskerar att bli använda av demoner. Även kristna vet detta genom erfarenhet. Om vi vandrar i medveten olydnad, så inbjuder vi till betryck eller besättelse just i det området.

Demoner kan gå i arv från generation till generation, precis som syndens natur.

(2 Mos.34:7) ...som bevarar nåd mot tusenden och förlåter överträdelse, synd och skuld, men som inte låter någon bli ostraffad utan låter straffet för fädernas missgärning drabba barnen och barnbarnen, ja, tredje och fjärde släktledet. Vi har en vän som adopterade tre barn, som alla var syskon. H.R.S. (en amerikansk adoptionsbyrå, översättarens anm.) vägrade att berätta för henne vem de biologiska föräldrarna var.

Alla barnen hade bra läggning. Då dessa barn växte upp genom puberteten blev de hela tiden plågade av att ljuga, stjäla, att utöva otukt och att hänge sig åt alkohol och droger. Detta var inte bara frestelser från den fallna naturen, utan det var tvångsbetonat och oemotståndligt, ett säkert tecken på demoner.

Detta bekymrade adoptivmamman väldigt mycket, eftersom hon hade gjort sitt bästa att med hjälp av Bibeln ge dem en kristen fostran. Fast vi hade kastat ut demonerna ur dem flera gånger, så blev det ingen varaktig effekt. Hon beslöt att försöka lista ut vem som var de biologiska föräldrarna. Hon gick till H.R.S. för att söka denna information och fick slutligen tillåtelse att söka i deras arkiv. På detta sätt fann hon mamman och bjöd in henne och mormodern. Hon var överraskad av upptäckten, att fastän hon hade fostrat barnen från det att de var små, så manifesterades de andar som fanns i deras biologiska föräldrar. Mormodern berättade att de var ättlingar till Jesse James. Det som vi blir beror inte alltid på miljön. Vi ärver mycket genom blodsbanden, och demoner kommer ibland med på resan. (3 Mos.17:11) Ty kroppens liv är i blodet... Tack gode Gud att vi genom ånger och tro på evangeliet kan uppleva en andlig blodtransfusion genom Jesus. Samtidigt som jag skrev detta kontaktade jag vår vän, som berättade att hon hade fått en försäkran av Herren att dessa barn, som nu var vuxna och utflugna, kommer att bli frälsta. Hon vet att dessa problem har bidragit mycket för att få henne och barnen ödmjuka, och hon ser tydliga tecken på ånger i dem.

Utan att nödvändigtvis prata om detta fall så kan vi vara för ivriga att försöka befria någon. Gud överlämnade genom Paulus en rebellisk kristen till Satan för att föra honom till omvändelse. (1 Kor.5:5) för att överlämna den mannen åt Satan till köttets fördärv, för att anden skall bli frälst på Herrens dag. Det skulle ha varit farligt för vem som helst att försöka befria denne man från en förbannelse, som var bestämd av Gud för att korsfästa hans kött och föra honom till omvändelse. Gud skulle hedra tron hos den tjänaren en kort tid och den förbannade mannen skulle få en tillfällig befrielse. Då Gud har lagt en förbannelse på någon för att ge honom eller henne en lärdom, så kan du inte ta bort den slutgiltigt i förtid. Den skulle komma tillbaka om han/hon inte ångrar sig. (1 Tim.1:20) Bland dem är Hymeneus och Alexander, som jag har överlämnat åt Satan för att de skall tuktas så att de inte hädar (grekiska: ”att tala emot”). Om någon skulle ha befriat dessa två innan de hade ångrat sig, så hade det fått omvänd verkan. De behövde först någon som var vis nog att säga dem, att deras problem berodde på att de hade talat mot riket. Det är därför som vi behöver höra Andens röst. Jag har till och med hört om demoner som har talat genom folk och sagt: ”Jag har rätt att vara här” eller ”De vill att jag ska vara här.” Ibland är detta en lögn, men ibland är det sant. Du kan kasta ut demonerna, men de kommer att gå tillbaka direkt om det finns ett gott skäl till att de ska vara där, liksom i verserna ovan.

Jag kastade en gång ut demoner ur en kvinna som gick in och ut vid en mentalvårdsinstitution. Hon blev totalt befriad och behövde inga mediciner mer. Senare kom demonerna tillbaka, så hon kom till oss och blev befriad på nytt. Ännu en andra gång kom demonerna tillbaka. Jag började fråga henne mera noggrant och fann att hon inte kunde sluta klaga på sina föräldrar och det sätt som de hade behandlat henne på. Jag poängterade för henne att Jesus lärde, att om vi inte förlåter våra medtjänare så kommer Fadern att överlämna oss ”åt plågoandarna” eller demonerna tills vi själva betalar vår egen syndaskuld. (Matt.18:34,35). Hon påstod att hon inte var oförsonlig och att hennes handlanden var befogade. Hon tog anstöt av att jag beskyllde henne för problemet i stället för hennes föräldrar. Hon var tydligen angripen av en rot av bitterhet (Hebr.12:15). Jag berättade för henne att demonerna skulle stanna kvar ända tills hon bekände. Vad jag vet så är de fortfarande kvar.

I missionskyrkan, som jag nämnde om tidigare, kastade vi ut många demoner ur hemlösa, druckna, prostituerade och drogmissbrukare som hade kommit till Herren. En drucken som heter Jim kom in då jag höll på att undervisa, och blev mirakulöst frälst och nykter på en och samma gång. Han började vara med i missionen. Ungefär vid denna tid började en av diakonerna diskutera demonologi med mig. Jag märkte att han inte var helt överlåten åt Herren. Jag rådde honom att bli fylld med den Helige Ande innan han tog sig för att kasta ut demoner, för det fanns mycket mera kraft och urskiljningsförmåga tillgänglig för honom för detta ändamål. Redan följande dag kallade pastorn på mig och berättade att diakonen hade gått till missionen för att driva ut demoner ur Jim, som oväntat hade blivit fylld med demoner och hade visat övernaturlig styrka. Demonerna i Jim hade jagat diakonen genom missionsbyggnaden och slängt honom genom det tjocka pansarglaset i fasaddörren, och förstört den totalt. Detta gjorde att diakonen blev liggande på gräsmattan utanför entrén, blödande och skrikande att någon skulle ta demonerna ut ur honom. En nyfrälst kristen råkade gå förbi, och ännu osäker på vad han skulle göra så kommenderade han demonerna att komma ut i Jesu namn. Demonerna kom ut och en ambulans tog diakonen till sjukhuset. Detta skulle inte ha kunnat hända om han hade haft allt på klart med Gud.

Pastorn berättade senare att han och hans sekreterare hade gått in för att se vad de skulle kunna göra för Jim och blev jagade ut de också. Han frågade om jag kunde göra något. Jag sade någonting i stil med att jag inte kunde, men Herren kunde. Vi möttes så utanför huset och tillsammans gick vi in genom den förstörda entrédörren och genom hallen till Jims rum. Väl framme vid Jims rum gick jag rakt in genom den öppna dörren, samtidigt som jag märkte att pastorn och hans sekreterare stannade utanför. Precis som om jag hade allt under kontroll stegade jag fram mot Jim som satt i den andra ändan av rummet. Innan jag kom fram till honom hoppade han upp med händerna i luften som tassar och med ett aggressivt ansiktsuttryck, brummande precis som en stor, gammal björn. Innan jag hann tänka efter så sade jag högt och skarpt: ”SITT!” Jims ansiktsuttryck ändrade direkt, och han satte sig ner precis som en lydig hundvalp. Jag tittade mig omkring och såg två huvuden som kikade in genom dörröppningen. Jag gör i vanliga fall inte såhär, men jag kommenderade demonerna att berätta sina namn för mig. Allt eftersom de sade sina namn för mig, så kommenderade jag dem att komma ut i Jesu namn. En del av dem sade emot mig, resonerade eller ljög som vanligt, men jag stod på mig. En av dem frågade om den kunde fara in i hunden. Jag tittade mig omkring men såg ingen hund i rummet, men upptäckte senare att det fanns en i rummet intill. Jag sade till demonen: ”Nej, men du kan fara in i närmaste kackerlacka.” (Det finns följaktligen en sinnessjuk kackerlacka där ute någonstans!)

En av demonerna frågade om den kunde fara in i sekreteraren som fortfarande stod i dörröppningen. Jag förbjöd också den, men senare ifrågasatte jag sekreterarens livsstil, vilket visade sig vara en välgrundad misstro. Pastorn hade vid det här laget kommit och ställt sig bredvid mig och kommenderade demoner han också. Då de talade till honom så märkte jag att de tycktes gilla honom, vilket igen gjorde mig misstänksam, och det var också välgrundat. Utan att någon annan visste om det, så hade pastorn och hans sekreterare varit intima. Herren talade sedan till mig och sade: ”Demonerna kom in i Jim genom TV – apparaten.” Jag frågade Jim: ”Jim, vad var det som du tittade på i TV:n?” Nu var han förmögen att svara med sin egen röst och visade mig ett fodral till en videofilm som han hade tittat på. Män, pornografi skadar era eviga själar. Jim skulle ha kunnat sluta på en vårdanstalt om det hade hängt på ledarskapet i denna församling. Efter att ha kastat ut nio eller tio demoner sade Herren: ”Det finns två ännu. Lämna dem där.” Jag tyckte att detta var underligt ända tills följande möte, då Jim kom fram för mera befrielse. Jag hade frågat Herren om visdom angående pastors vanor att slå alla med Anden, fast han inte rådde på Mary och mig. Pastorn lade sin hand på Jims panna och han började falla. Innan jag hann tänka på det så kommenderade jag ut demonerna, och de lydde. Senare då jag tänkte på detta började jag misstänka att djävulen ville ha Jim medvetslös på golvet för att förhindra en befrielse.

Jag har sett människor slagna i Anden i min egen tjänst men jag utövar inte tro för att det ska ske. Paulus var möjligen slagen i Anden på vägen till Damaskus, men varken Paulus eller någon annan utövade tro att göra det. Denna tonvikt finns inte i Skriften och vi borde ”inte gå utöver vad Skriften säger” (1 Kor.4:6).

Jag misstänker, att vad som helst, som blir en inövad uppvisning, ger ära åt sådana män. Denne pastor var ormen som jag pratade om tidigare. Han hade varit en som var van att uppträda i ett berömt rockband då han ”kom till Herren” och bar på en hel del omåttligt bagage. Jag bad Herren avslöja hans demoner. Nästa dag ringde två damer mig, som inte kände varandra och som dessutom var från skilda städer. Herren uppmanade dem att berätta för mig, att denne man hade samma andar som Jim Jones.