KAPITEL 7

  Guds suveränitet över villfarelse 

Är vårt evangelium dolt, så är det dolt för dem som går förlorade. (4) Ty den här tidsålderns gud har förblindat de otroendes sinnen, så att de inte ser ljuset som strålar ut från evangeliet om Kristi härlighet - han som är Guds avbild. (2 Kor.4:3,4)

Den här världens gud är Satan, men han styr den inte. Han kallas denna världens gud, därför att världen tillber och tjänar honom vare sig de vet om det eller ej.

Var och en som tjänar sitt kötts lustar, tillber och tjänar Satan som sin gud. Han är fader till köttet, som också kallas den gamla människan. Gud erkänner aldrig Satan som suverän i Skriften. Jesus sade: ”All auktoritet i himlen och på jorden har getts till mig.”

Satan binder de icke-troendes sinnen så att de inte förstår och ser ljuset från Evangeliet. Vi kan se i Skriften att Satan får sin auktoritet av Herren för att förblinda de icke-troende. (1 Pet.5:8) Var nyktra och vaksamma. Er motståndare djävulen går omkring som ett rytande lejon och söker efter vem han skall sluka.(9) Gör motstånd mot honom, orubbliga i tron,...

Vi äger förmågan att stå emot Satan då vi vandrar i tro, men ordet ”må” här antyder att han har tillåtelse att sluka dem som inte gör det. Kristnas eller icke-kristnas otro ger tillåtelse åt Satan. Tron som står emot och binder Satan är en gåva från Gud (Ef.2:8). Satan har tillåtelse att sluka dem som inte har den gåvan.

(Joh.12:35) Jesus sade till dem: "Ännu en kort tid är ljuset ibland er. Vandra medan ni har ljuset, så att mörkret inte övervinner er. Den som vandrar i mörkret vet inte vart han går. (Herren säger att för en tid kommer vi att få ta emot ljuset men vi måste göra någonting med det medan vi har det så att mörkret inte, övervinner oss.) ; Den som vandrar i mörkret vet inte vart han går. (36) Tro på ljuset, medan ni har ljuset, så att ni blir ljusets barn."(Om vi inte vandrar i ljuset nu kommer det att lämna oss och mörkret kommer att tätna. Om vi missar tillfället så betyder det att vi har blivit prövade och misslyckats, om vi inte gör något med ljuset). När Jesus hade sagt detta drog han sig tillbaka och dolde sig för dem. (Jesus döljer sig för dem som inte värdesätter ljuset tillräckligt för att agera på det.) (38) Så uppfylldes profeten Jesajas ord: Herre, vem trodde vad som predikades för oss, och för vem var Herrens arm uppenbarad. (39) Alltså kunde de inte tro. Jesaja har också sagt: (40) ”Han har förblindat deras ögon och förstockat deras hjärtan, så att de inte ser med sina ögon och förstår med sina hjärtan och vänder om och blir botade av mig.” Det är klart från Jes.6:9,10 som citeras längre fram att ”Han” som förblindade deras ögon och förhärdade deras hjärtan är Herren. Israel hade ljuset en lång tid, men de bar inte dess frukt. Många kristna har ljuset, men agerar inte på det. De börjar i en skinande glans men snart förhärdar bekymmer, rikedomens bedräglighet, prövningar och förföljelser deras hjärtan och tillåter mörkret att övervinna dem (Matt.13:19-23). Vi måste tro på och vandra i ljuset medan vi har det, så att Jesus inte drar sig undan och döljer sig för oss.

(Jes.6:8) Och jag hörde HERRENS röst. Han sade: "Vem skall jag sända och vem vill vara vår budbärare?" Då sade jag: "Här är jag, sänd mig!" (9) Han sade: "Gå och säg till detta folk: Ni skall höra och höra, men inte förstå, och ni skall se och se, men inte begripa. (10) Förhärda detta folks hjärta, gör deras öron döva och deras ögon blinda, så att de inte ser med sina ögon, hör med sina öron eller förstår med sitt hjärta och vänder om och blir helade." Gud förblindar ögon och hjärtan genom djävulen. Gud gör oss ansvariga att vandra i ljuset av Hans Ord då vi läser sanningarna där. (1 Joh.1:7) Men om vi vandrar i ljuset, liksom han är i ljuset, så har vi gemenskap med varandra, och Jesu, hans Sons, blod renar oss från all synd. Att vandra i ljuset helgar oss.

Gud har en metod för att rensa kyrkan, som de flesta inte förstår. (2 Tess.2:3) Låt ingen bedra er på något sätt. Ty först måste avfallet komma…(8)Sedan skall den laglöse öppet träda fram. Men honom kommer Herren Jesus att döda med sin muns anda och förgöra, när han visar sig vid sin ankomst. (9) Den laglöses ankomst är ett verk av Satan och sker med stor kraft, med lögnens alla tecken och under(10) och med all slags orättfärdighet som bedrar dem som går förlorade, eftersom de inte tog emot sanningen och älskade den, så att de kunde bli frälsta.(11) Därför sänder Gud en kraftig villfarelse över dem så att de tror på lögnen (12) och blir dömda, alla dessa som inte har trott på sanningen utan njutit av orättfärdigheten. Vi ser här att avfallet kommer genom Satans villfarelse. Gud sänder denna villfarelse till dem som inte älskar sanningen så att de ska kunna dömas. Förresten, detta brev är adresserat till kyrkan. Endast kristna (om man använder termen fritt) kan avfalla. Vi har ett stort avfall redan idag, men en ännu större villfarelse är på kommande. Innan Gud sänder en dom sänder Han först ”en kraftig villfarelse” för att rensa kyrkan. Vem kommer att tro på en lögn? Det är de ogudaktiga och onda som kommer att göra det. (Ords.17:4) En ond människa lyssnar till onda tungor, en lögnare lånar sitt öra åt fördärvligt tal. (11) Upprorsmakaren vill blott ont, en grym budbärare skall sändas mot honom. De onda människorna kommer att bli utrensade genom villfarelse. Det kommer att bli allt klarare vad de är, på grund av att de kommer att köpa lögnen och avfalla. De rättfärdiga älskar Guds Ord och sanningen och kommer därför inte att bli bedragna.

(1 Kor.11:19) Partier (grek. irrläror) måste finnas bland er, för att det skall visa sig vilka det är som håller provet. Det är nödvändigt att det finns irrläror bland oss så att de som är godkända av Gud kan bli kända. Gud gör två saker med villfarelse och ondska: Han avslöjar både de onda och de sanna. Detta har varit Guds metod genom hela historien, att separera sitt folk från ”ogräset”. Samma sorts människor dras till varandra (Birds of a feather flock together). Gud kommer att samla ogräset i högar för att bränna det.

Villfarelse är en av Guds metoder för att pröva vem som ska anses värdig himmelriket. Kom ihåg att denna verksamhet från Satan kommer att ske genom kraft, tecken och lögnens under. Dessa är ersättningar till det äkta och används för att pacificera kyrkan, för att bekräfta lögnerna som har blivit predikade. Det äkta räknas upp som den Helige Andes gåvor i 1Kor.12:4-11. Den Helige Andes gåvor är visdomens ord; kunskapens ord; tro; helanden; mirakler; profetior; att skilja mellan andar; olika slag av tungotal och uttydning av tungotal. För vår egen säkerhet borde vi lyda Paulus som sade: ”Lär er att inte gå utöver det som är skrivet.” Hur så många kan tro att en del av sådant som vi har sett hända i kyrkorna idag är Skriftenliga manifestationer av den Helige Ande, ja det är mer än jag kan fatta. Då vi ser till värdet av dessa fåniga tecken vad gäller frälsning, helande, befrielse eller försörjning, så finns det ingen jämförelse.

(5 Mos.13:1) Om en profet eller en som har drömsyner träder fram hos dig och han ger dig något tecken eller under, (2) och sedan detta tecken eller under som han talat med dig om inträffar och han då säger: "Låt oss följa andra gudar, gudar som du inte känner, och låt oss tjäna dem", Här har vi en falsk profet som pratar om ett tecken som inte sker. Ingen falsk profet kan kommendera något och få det att ske utan att Gud säger det. (Klag.3:37) Vem talade och det blev så, utan att Herren hade befallt det? Här är det klart att Gud prövar sitt folk med falska påståenden. Denne profet säger: ”Låt oss följa efter andra gudar.” Detta är inte så ovanligt som vi kunde tro. Egentligen så är det hebreiska ordet för ”gudar” här samma ord som används överallt i Gamla Testamentet för vår Gud, ”Elohim.” I detta fall så pratar han om en falsk elohim. Det finns många falska elohim, för alla som har en Jesus efter sin egen smak och inte Bibelns Jesus, har en falsk elohim. (5 Mos.13:3) …då skall du inte lyssna på den profetens ord eller på den som har drömsyner, ty HERREN, er Gud, prövar er för att finna om ni älskar HERREN, er Gud, av hela ert hjärta och hela er själ. Falska profeter prövar oss inför Gud genom villfarelse. Gud säger att det är nödvändigt för oss att bli testade genom villfarelse för att se om vi älskar Honom. De som älskar Honom kommer inte att köpa lögnen. (5 Mos.8:2) Kom ihåg hur HERREN, din Gud, i fyrtio år ledde dig hela vägen i öknen för att ödmjuka dig och pröva dig och så lära känna vad som var i ditt hjärta, om du skulle hålla hans bud eller inte. Detta är hela poängen. En profetia, dröm, vision, undervisning eller vad som helst som vi tar emot och som inte är i överensstämmelse med Herrens befallningar, är ett test från Gud, för att se om vi är värdiga riket.

(Hes.14:1) Några av de äldste i Israel kom till mig och satte sig ner framför mig. (2) Då kom HERRENS ord till mig. Han sade: (3) "Du människobarn, dessa män har låtit sina eländiga avgudar få insteg i sina hjärtan och har ställt upp framför sig sådant som förleder dem till synd. Skulle jag verkligen låta sådana fråga mig till råds? En avgud är vad som helst som kräver mer av vår kärlek, tid eller pengar än Gud; den mest onda av dessa avgudar är min egen vilja. Borde vi alls fråga om Herrens ledning, om det enda vi vill är vad vi själva vill? Det är farligt att fråga Herren med själviska motiv. Vi kanske tillfredsställer vårt kött, men förlorar välsignelsen. (Hes.14:4) Säg därför till dem: Så säger Herren, HERREN: Var och en av Israels hus som släpper in eländiga avgudar i sitt hjärta och ställer upp framför sig det som förleder honom till synd och sedan kommer till profeten, honom skall jag, HERREN, ge svar efter vad han förtjänar för sina många avgudars skull.

Gud är inte vår Gud och vi är inte Hans tjänare om vår vilja är viktigare än Hans vilja. Innan vi frågar Gud så borde vi fråga oss själva om vi skulle vara lika villiga att gå i motsatt riktning om Han ger ett sådant svar. Om svaret är nej så har vi en avgud. Vi borde göra upp med våra avgudar först. (Ef.5:5) Ni skall veta att ingen otuktig eller oren eller girig - en sådan är en avgudadyrkare - skall ärva Kristi och Guds rike.Det grekiska ordet för ”girig” betyder ”att begära mer.” En person som begär mer än nödvändigt är en avgudadyrkare. Ordet ”avgudadyrkare” kommer från två ord; eidolo, som betyder ”det som syns” och latres som betyder ”en tjänare till.” De som konstant begär mer är tjänare till det som syns (fysiska saker), inte till Herren. Dessa saker kan vara vad som helst – egendom, ett jobb, en religion eller människor för att nämna några få. Människor kan tjäna sig själva. De kan vara sina egna avgudar liksom fördärvets son som sitter i Guds tempel och gör sig själv till gud. Judas som Jesus kallade fördärvets son satt tillsammans med lärjungarna, som var Guds tempel. Han var sin egen avgud för han ville endast behaga sig själv. Det finns många Judas idag. (2 Mos.20:3) Du skall inte ha andra gudar vid sidan av mig. Vad som helst som är viktigare för oss än Herren kommer att bedra oss om vi inte avstår från det.

(Hes.14:7,8) Ty om någon av Israels hus eller av främlingarna som bor i Israel viker bort från mig och ger rum för avgudar i hjärtat och ställer upp framför sig det som förleder till synd, och sedan kommer till profeten för att fråga mig, honom skall jag, HERREN, själv svara. (8) Jag skall vända mitt ansikte mot den mannen och göra honom till ett tecken och till ett ordspråk och utrota honom ur mitt folk. Och ni skall inse att jag är HERREN. Sådana som är skilda från Gud på grund av sina avgudar kommer att få svar i enlighet med lustarna i sina egna hjärtan. Gud kommer att ge dem ett svar som inte är ett riktigt svar, för Han kommer att svara enligt deras lustar. Kom ihåg vad Gud sa: ”..honom, skall jag, Herren själv, svara.” Herrens svar må komma genom en avfallen profet, en religion, en tanke, en dröm, ett ord eller en lära, men det kommer att bedra. Detta kan medföra straff eller till och med avfall som vi ser i vers åtta.

(Hes.14:9) Om profeten är förledd och ger svar, så har jag, HERREN, låtit den profeten bli förledd. Jag skall räcka ut min hand mot honom och utrota honom ur mitt folk Israel. En äkta profet som har avgudar, eller en falsk profet kan bli förförd av ett falskt ord från Gud, som vi kommer att få se. (2 Tess.2:11) Därför sänder Gud en kraftig villfarelse över dem så att de tror på lögnen. Herren sänder det falska ordet, därför att människorna inte älskar Honom utan världen. (1 Joh.2:15) ... Om någon älskar världen, finns inte Faderns kärlek i honom.. Vi är här för att bevisa vem det är som älskar Gud.

Gud kommer att rena sin kyrka i dessa dagar på grund av att det finns så många avgudar i den. Religion kan vara en avgud. Om Guds Ord säger en sak och vi tror på vår religion som säger något annat, så är vår religion en ”babylonisk” avgud. Gud kommer då att sända en villfarelse. Vi kan se hur den kan vara en mer och mer urartande väg att färdas på. Ju mer vi tror på religion i stället för Gud, desto mera villfarelse kommer in. Ingenting annat än Guds Ord borde få beröra oss. (Rom.3:4) Nej, aldrig! Låt det stå fast att Gud är sann och varje människa en lögnare. Det står ju skrivet: ”För att du skall få rätt i dina ord och vinna, när man går till rätta med dig.”Då vi instämmer med Gud mitt i domen, så kommer vi att segra. Dessa är de människor som Gud räknar som rättfärdiga. Då vi tar emot en profetia, vision, dröm, uppenbarelse eller ett ord som instämmer med Guds Ord så ska vi prisa Herren, för Ordet ger inte särskilt många specifika befallningar. Det berättar inte för oss var Gud vill att vi ska bo eller arbeta eller vem Han vill att vi ska gifta oss med. Det ger oss principer så att vi ska kunna få reda på Herrens verkliga vilja inom alla områden. Vi kanske åtrår något så mycket att vi hör ”Herrens Ord.” Vi kan bli överbevisade att detta är vad Herren vill att vi ska göra för att senare upptäcka att vi missat Gud. Vi måste vara försiktiga, därför att om våra begär inte först är i enlighet med Herrens vilja, så kan vi bli vilseledda.

Låt oss än en gång se på Bileams situation, men nu från en annan synvinkel. Israels barn befann sig på Moabs slättland. Balak, kungen i Moab var mycket förskräcklig i Israels ögon. Han samlade ihop de äldste från Midjan och Moab. De beslöt att de skulle leja Bileam att förbanna dessa människor. Balak sade till Bileam: …Ty jag vet att den du välsignar är välsignad, och den du förbannar är förbannad." (4 Mos.22:6). Han insåg inte att det inte var Bileam utan Gud som räknades i denna situation, för ”Såsom sparven far sin kos, och såsom svalan flyger bort, så far en oförtjänt förbannelse förbi.” (Ord.26:2) Om Bileam skulle ha talat Herrens Ord, så skulle det ha skett. ”Profeten” Bileam gick till Herren med ett löfte om belöning i sitt hjärta och en begäran om att förbanna Israel på sina läppar. (4 Mos.22:12) Men Gud sade till Bileam: "Du skall inte gå med dem. Du skall inte förbanna detta folk, ty det är välsignat." (13) När Bileam steg upp på morgonen, sade han till Balaks hövdingar: "Gå hem till ert land, för HERREN tillåter mig inte att följa med er."

Balak gav inte upp. Han sände ännu förskräckligare prinsar som erbjöd Bileam en mycket stor heder och därtill vad han än ville ha. Bileam beslöt att fråga Herren igen, eftersom detta lät som ett verkligt gott erbjudande. (4 Mos.22:19,20) Men stanna också ni kvar här över natten, så att jag får reda på vad HERREN mer har att säga mig." (20) Om natten kom Gud till Bileam och sade till honom: "Om männen har kommit för att kalla på dig, så stå upp och följ med dem. Men du skall endast göra det som jag säger dig." Bileam gillade inte Guds ”nej” så Han gav honom ett ”ja” för att ta kål på hans giriga egenvilja. (21) Och Bileam steg upp på morgonen, sadlade sin åsninna och följde med Moabs hövdingar. (22) Men då han nu följde med dem upptändes Guds vrede, och HERRENS ängel ställde sig på vägen för att hindra honom. Bileam red på sin åsninna och två av hans tjänare var med honom. Observera att Gud var vred över att han gjorde tvärt emot det första ordet som Gud talade till honom. Åsnan som förde Bileam till hans belöning, såg ängeln med draget svärd som stod i vägen och stannade och räddade därmed Bileams liv. Bileam, ännu omedveten om ängeln, var rasande och slog åsnan. Då öppnade Gud åsnans mun för att tala förstånd med Bileam. Han var så förblindad av den eventuella belöningen att han inte insåg att en åsna, som verkade vara förståndigare än han, höll på att argumentera med honom. (4 Mos.22:32) HERRENS ängel sade till honom: "Varför har du dessa tre gånger slagit din åsninna? Se, jag har gått ut för att hindra dig, ty jag ser att den här vägen leder till fördärvet. På grund av Bileams egenvilja gav Herren honom det som han ville höra och sade till honom att gå och berätta det som han hade fått höra. Men då Bileam gav sig iväg stod en Herrens ängel och väntade för att döda honom.

Bileam fick följande uppenbarelse genom detta: (4 Mos.23:19) Gud är inte en människa, så att han skulle ljuga, inte en människoson, så att han skulle ångra sig. Säger han något utan att göra det, talar han något utan att fullborda det? Gud behöver aldrig ändra sig. Han är Gud och gör inga misstag. Ur vårt perspektiv så ändrar Gud sig, för Han varnar oss eller ger löften som är beroende av våra reaktioner. Bileam ville verkligen att Gud skulle ändra sitt Ord. Har vi kanske någon gång varit i en sådan situation också? Det är en farlig plats att vara på om vi vill ha ett rakt svar av Gud. Gud kan sända villfarelse som leder till korsfästelse av köttet, eller i allvarligare fall förtappelse som t.ex. ett svärd i vår väg. (Jer.4:10) Men jag sade: O, Herre, HERRE, hur svårt bedrog du inte detta folk och Jerusalem när du sade: "Det skall gå er väl." Svärdet är ju nära att ta våra liv! (Jud. v. 11) Ve dem! De har slagit in på Kains väg, de har mot betalning störtat sig i Bileams villfarelse, de har gjort uppror som Kora och gått under. Vi kan bli engagerade av våra själviska önskningar. Bileam ville att Gud skulle säga ”ja” till honom och vägrade att höra Guds ”nej” så därför sade Gud ”ja.” Var försiktig med hur mycket du vill ha något från Gud. Han vill att vi ska kapitulera inför Honom, att vi ska åtrå det som Han vill och att ”ta Honom på Ordet.” Låt inte din köttsliga människa luras av röster som talar tvärt emot vad Ordet redan har talat. Gud kommer nämligen i så fall att sända villfarelse. (2 Tess.2:11,12) Därför sänder Gud en kraftig villfarelse över dem så att de tror på lögnen (12) och blir dömda, alla dessa som inte har trott på sanningen utan njutit av orättfärdigheten. Många är de som har adopterat vilseledande läror, som blidkar deras själviska önskningar, som till exempel materialistisk framgång hellre än offer; ovillkorlig evig säkerhet så man kan leva efter köttet utan att behöva frukta för Guds varningar; uppryckande utan rening genom vedermöda; evigt liv utan lärjungaskap och helighet och så vidare. Guds folk har rättfärdigat precis allt för att stilla sitt kött, såsom obibliska skillsmässor, aborter, dryckenskap, droger, lögn, stöld o.s.v. Att tillfredsställa köttet är villfarelse. Satan och hans tjänare är angelägna att berätta för oss vad köttet vill höra. (2 Kor.11:14) Och det är inget att förvåna sig över. Satan själv gör sig lik en ljusets ängel. (15) Därför är det inte underligt att också hans tjänare uppträder som tjänare åt rättfärdigheten. Men de kommer att få det slut som de förtjänar.

Bileam lärde sig en läxa tillfälligt. (4 Mos.22:18) Bileam svarade Balaks tjänare: "Även om Balak skulle ge mig så mycket silver och guld som hans palats rymmer, kan jag inte överträda HERRENS, min Guds, befallning, vare sig i smått eller stort. Dessa var sanningens ord som kom från ett svekfullt hjärta. Bileam var ännu girig och skulle eventuellt kunna ge efter för mutor igen. Det slutade med att han undervisade Balak om hur man ska kasta en ”snubbelsten” framför Israels barn genom att lära dem att äta mat som offrats till avgudar och att utöva otukt (Upp.2:14). Bileam kunde inte förbanna Israels barn på grund av deras position inför Gud. Därför lärde Bileam Balak att fresta Israel att gå till en plats där Gud skulle kunna förbanna dem. Detta är exakt vad som hände. Gud visste vad Bileam höll på med. Israel testades, men underkändes.

Efter att David syndat med Batseba tillskansade hans egen son Absalom riket och David blev tvungen att fly för sitt liv. Absalom ärvde två ledare efter David. (2 Sam.16:23) På den tiden ansågs ett råd som Ahitofel gav lika mycket värt som om man hade frågat Gud till råds. Så mycket värderades hans råd av både David och Absalom. Så rådet som Ahitofel gav till Absalom var gott, precis som om det hade kommit från Gud. (2 Sam.17:1) Ahitofel sade till Absalom: "Låt mig välja ut tolvtusen män, så skall jag bryta upp och förfölja David i natt. (2) Jag skall komma över honom medan han är utmattad och modlös och göra honom skräckslagen, och allt hans folk kommer då att fly. Bara kungen skall jag döda. Han ville fånga David med en liten och snabb specialstyrka innan David hade nått alltför långt ut i öknen.

Efter att de hade fått detta råd av Ahitofel kallade Absalom till sig Husaj, den andre rådgivaren. Husaj var lojal mot David i hemlighet. Han rådde kungen att samla ihop hela Israel och fånga David och folket som var tillsammans med honom och slå varenda en av dem. Husaj visste att det skulle ta ett tag att samla ihop Israels folk, så under tiden sände han ett meddelande till David att snabbt fly ut i öknen där han kunde vara trygg. (2 Sam.17:14) Då sade Absalom och alla Israels män: "Arkiten Husajs råd är bättre än Ahitofels råd." Ty HERREN hade ordnat det så att Ahitofels goda råd gjordes om intet, för att HERREN skulle bringa olycka över Absalom. Med Guds hjälp enades alla män i Israel om att anta det dåliga rådet, vilket hjälpte David att fly och kostade Absalom hans hustru.

Följ aldrig den stora massan som bekänner sig till en religion. De följer ett ledarskap som har tillskansat sig auktoritet. Då Herren vill döma någon så kan Han ge mängder av dåliga råd och leda denne att följa dem. I dessa dagar lyssnar många till dåliga råd från sina avfallna ledare, vilket leder till att de kommer att bli dömda. Tio av Israels tolv stammar tillbad vilddjurets tecken, guldkalven, på deras ledarskaps inrådan (1 Kon.12:25-32). Så här är det också idag bland dem som bekänner sig vara Guds folk, eftersom historien alltid upprepar sig själv. (Ord.1:9) De flesta av dem som är kristna endast till namnet kommer att ta vilddjurets märke, men de sanna lärjungarna kommer inte att göra det. De kommer inte att bli bedragna eftersom de älskar sanningen.

Ahab, den onde kungen över Israels tio avfallna norra stammar försökte överbevisa Jehosafat, kungen av Juda, att alliera sig med honom för att anfalla syrierna vid Ramot i Gilead. Denna historia kan tillämpas idag på att göra en allians med ondska och bedrägeri. (1 Kon.22:5,6) Men Josafat sade till Israels kung: "Fråga dock först HERREN om detta!"
 (6) Då samlade Israels kung profeterna, omkring fyrahundra män, och frågade dem: "Skall jag dra ut mot Ramot i Gilead för att belägra det, eller skall jag låta bli?" De svarade: "Drag dit upp. HERREN skall ge det i konungens hand."

Kom ihåg att dessa fyrahundra män inte var Baals profeter som dödades i 1 Kon.18 av Elia. Sedan tog Herrens profeter över. Vi ska se att dessa Herrens profeter hörde till Ahab. Så han samlade ihop dessa fyrahundra ”ja-sägare” och hörde sig för hos dem om de var med på att gå ut i strid mot arameerna. (1 Kon.22:6) ... De svarade: »Drag ditupp. Herren skall ge det i konungens hand.» (Jehosafat kände sig ännu olustig på grund av att Herren lade detta på hans hjärta för att varna honom.) (7) Men Josafat sade: "Finns det inte längre någon HERRENS profet här, så att vi kan fråga genom honom?" (8) Israels kung svarade Josafat: "Här finns ännu en man, Mika, Jimlas son. Genom honom kan vi fråga HERREN. Men jag hatar honom, för han profeterar aldrig lycka åt mig utan bara olycka." Josafat sade: "Konungen skall inte säga så." (9) Då kallade Israels kung till sig en hovman och sade: "Hämta genast hit Mika, Jimlas son."  (10) Israels kung och Josafat, Juda kung, satt nu var och en på sin tron på en tröskplats vid ingången till Samarias port klädda i sina skrudar, medan alla profeterna profeterade inför dem. (11) Sidkia, Kenaanas son gjorde sig horn av järn och sade: "Så säger HERREN: Med dessa skall du stånga arameerna, så att de förgörs." (12) Alla profeterna profeterade på samma sätt och sade: "Drag upp mot Ramot i Gilead, så skall du ha framgång. HERREN skall ge det i konungens hand." (13) Budbäraren som hade gått för att hämta Mika sade till honom: "Hör på! Profeterna lovar med en mun lycka åt kungen. Låt det du säger stämma överens med vad de har sagt och lova också du lycka." (Det är frestande att samtycka med majoritetens samstämmighet.)  (14) Men Mika svarade: "Så sant HERREN lever, det HERREN talar till mig skall jag säga honom." (15) När han kom till kungen, frågade kungen honom: "Mika, skall vi dra ut mot Ramot i Gilead för att belägra det, eller skall vi låta bli?" Han svarade honom: "Drag dit upp, så skall du ha framgång. HERREN skall ge det i konungens hand."

Du måste inse att Mikas ord ”Drag ditupp, så skall du bliva lyckosam” var från Herren. Mika gav ett löfte att vad Herren sade, det skulle han säga. Gud befallde kungen genom Mika att dra upp och ha framgång för detta var det svar som kung Ahab ville ha. Liksom Bileam så fick han det svar han ville ha. Gud är suverän över villfarelse, men ingen är oskyldig då man är vilseledd. (16) Men kungen sade till honom: "Hur många gånger skall jag behöva ta ed av dig att du bara skall tala sanning till mig i HERRENS namn?" (17) Då sade han: (Mika) "Jag såg hela Israel skingrat på bergen, som får utan herde. Och HERREN sade: Dessa har inte någon herre. Låt dem vända tillbaka hem i frid, var och en till sitt." (En sann profet som inte var motiverad av vinst profeterade om Ahabs död och om att de skulle förlora striden.) (18) Då sade Israels kung till Josafat: "Sade jag inte till dig att han aldrig profeterar lycka åt mig, utan bara olycka?"
(19) Mika sade: "Hör alltså HERRENS ord: Jag såg HERREN sitta på sin tron och himlens hela härskara stod hos honom på hans högra sida och på hans vänstra.

I Job 1:6 var Guds söner samlade inför Herren och Satan stod mitt ibland dem. Vad gjorde han där egentligen? Det står här att: ” himlens hela härskara ... på hans högra sida och på hans vänstra.” Vem var det som Herren samlade på sin vänstra sida? Jo, det var getterna och de ogudaktiga (Matt.25:33). (1 Kon.22:20) Och HERREN sade: 'Vem vill locka Ahab att dra upp mot Ramot i Gilead, så att han stupar där (Herren frågade efter en ande som skulle förvilla Ahab.) Då sade den ene si och den andre så. (21) Då kom en ande fram och ställde sig inför HERREN och sade: Jag skall locka honom till det. HERREN frågade honom: Hur då? (22) Han svarade:”Jag skall gå ut och bli en lögnens ande i alla hans profeters mun.” Observera att anden sade ”hans” profeter, inte ”dina” profeter.) Då sade HERREN: Försök locka honom till det, och du skall också lyckas. Gå ut och gör så! (23) Och se, nu har HERREN lagt en lögnens ande i alla dessa dina profeters mun,… Observera ”dina profeter.” Dessa profeter tillhörde inte så mycket till Herren som de gjorde till Ahab.

Det avfallna ledarskapet i de norra tio stammarna var förvillade av Gud så att de skulle ledas in i en strid som de inte kunde vinna. Här är fyrahundra av Herrens profeter som profeterade genom en lögnens ande. De var antagligen matade från Ahabs bord och åtrådde hans ynnest. Det var fyrahundra falska profeter mot en sann, precis samma förhållande som vi har idag. De älskade ersättningen som de skulle få genom att göra fel saker. Vad är det som motiverar en kristen att samtycka med sin religion eller pastor om den eller han inte samtycker med Guds Ord? Jo, det är avguderiet som förvillar deras hjärtan.

Vi måste vara sanna mot Herren och inte bli påverkade av respekten för människor. Jag var gästpredikant i en församling en gång där pastorn skulle tala före mig. Han gick av och an på plattformen och delade en del saker med församlingen. Plötsligt gick han fram till mig och frågade: ”Inte sant, David?” Jag svarade försiktigt: ”Nej” och skakade på huvudet. Pastorn tog om det på nytt men gick sedan iväg och fortsatte att predika. Senare gick han fram till mig igen och samma sak hände. Slutligen så kunde en man som satt bredvid mig inte hålla sig längre utan frågade: ”Svarade du verkligen 'nej'?” Jag svarade: ”Ja, och om han inte vill ha min uppfattning som jag anser är sann, så borde han inte ha frågat.” Efter mötet kom pastorn och frågade vad som var fel. Jag berättade för honom att hans uppfattningar var felaktiga och att sanningen var den och den i enlighet med Ordet. Jag bad honom också att inte ställa fler frågor till mig i mötet. Nåja, han kastade inte ut mig, utan istället stannade jag för att undervisa där en hel del för en tid efteråt.

Ahab litade inte på sina fyrahundra profeter, men fruktade för en annan profet. (1 Kon.22:30) Och Israels kung sade till Josafat: "Jag skall dra ut i striden förklädd, men klä dig du i dina egna kläder." Så förklädde sig Israels kung, när han drog ut i striden. (34) Men en man, som spände sin båge och sköt på måfå, träffade Israels kung i en fog på rustningen. Det hände sig att denne arameiske man sköt i riktning mot fienden och träffade Ahabs mitt i en fog på rustningen. Vi kan inte lura Gud. Jag vet inte vem som var simplare; mannen som spände bågen eller Ahab som trodde att han kunde gömma sig undan Guds vrede genom att byta kläder. Det finns flera goda sensmoraler till denna historia. Den första är att du inte kan gå på majoritetens val. Här var ett fall med fyrahundra mot en och majoriteten hade fel. Genom historien har majoriteten av vad som har blivit kallat Guds folk haft fel. Det andra är att du måste se noggrant på dina motiv då du frågar Herren. Om dina motiv är orena så kommer du att få ett svar som ditt kött vill ha. I detta fall så fick Ahab det svar han ville ha och blev dödad. Jehosafat blev straffad och miste nästan sitt liv genom att göra en allians med en ond kung. Han lärde inte sin läxa utan allierade sig med Ahabs onde efterträdare och miste sina befästningar och sitt liv. (2 Krön.20:35-21:1). Vi kan bli vilseledda genom att vilja ha våra egna önskningar eller genom att följa majoriteten. Det behöver inte vara en profet som talar till oss. Herren kan ge oss en dröm, vision eller lära som vilseleder oss, eller så kan det vara en människa vi respekterar som gör det. Gud kan svara oss i enlighet med våra avgudar.

Då Jerobeam var kung över de norra tio stammarna, så var han rädd att hans folk skulle gå och tillbe i templet i Jerusalem och som ett resultat av detta, stanna och tjäna kungen av Juda. Han beslöt att han skulle resa altare åt människorna i Betel och Dan. Jerobeam tillverkade sedan två guldkalvar och kallade dem Elohim på hebreiska (1 Kon.12:28). Han satte vår Guds namn på sin egen skapelse. Aron gjorde samma sak då Israel kom ut ur Egypten. Han byggde en guldkalv och kallade den YHWH och Elohim på hebreiska. De avfälliga religionerna undervisar en Jesus efter deras egen skapelse, inte Bibelns Jesus. Paulus kallade honom ”en annan Jesus” (2 Kor.11:4). Jerobeam och hans folk tjänade en annan Jesus. Guldkalven var den egyptiska guden Apis som kallades för skaparen. Med andra ord så tillbad de den gud som de kände i världen innan de åt Lammet och kom ut från Egypten. Många ”kristna” tillber en jesus som är acceptabel för världen och för köttet. Men han är inte den sanne Guden utan en bedragare. Jerobeam och hans avfällingar tillsatte också präster (tjänare) som inte var leviter (1 Kon.12:31). Detta säger mig att i tio av de tolv stammarna var tjänarna inte förordnade av Gud utan de var istället avfälliga. Detta är exakt vad som händer i kyrkan idag. Av tolv spanare gav tio en ond rapport och dog i öknen eftersom de fick församlingen att tala emot Herren (4 Mos.14:36-38)

Gud sände en ung profet för att profetera mot altaret i Betel. På hebreiska betyder ”Betel” ”Guds hus.” Naturligtvis så kallade de det för ”Guds hus,” men det var ett falskt Guds hus eftersom det äkta huset fanns i Jerusalem. På den tiden stod kungen vid altaret och offrade rökelse inför folket. Då profeten profeterade mot altaret räckte kungen ut armen och pekade med sin hand mot profeten och befallde sina män att gripa honom. Precis i det ögonblicket blev kungens hand förlamad och han kunde inte dra den tillbaka. Altaret rasade samman och askan vällde ut vilket profeten profeterade skulle hända. Detta symboliserade uppenbarligen att Gud inte accepterade deras offer på denna avfallna plats. Kungen bad profeten att hela hans hand, så profeten bad och Herren helade kungens hand. Som ett resultat av detta ville kungen bjuda hem profeten för att belöna honom. Profeten avböjde eftersom han var befalld av Herren att varken äta bröd eller dricka vatten på den platsen (1 Kon.13:8,9). Vad var det för en plats? Det var den plats där Guds folk var avfälliga och där deras ledare inte var förordnade av Gud. Det var ett avfälligt religiöst system.

Vi får inte äta deras bröd! Detta representerar att ta del av en falsk jesus eftersom Han var livets bröd (Joh.6:48). Jesus är också Ordet (Joh.1:1). Jesus sade att vi skulle akta oss för fariseernas surdeg. Surdeg förändrar brödet (Ordet) så att det blir mer acceptabelt för köttet. Inte heller ska vi dricka deras vatten vilket representerar en falsk ande formad av ett falskt ord. Jesus befaller oss att komma till Honom och dricka av det levande vattnet från Anden genom Skriften. (Joh.7:37) På den sista dagen, den största i högtiden, stod Jesus och ropade: "Om någon törstar, så kom till mig och drick! (38) Den som tror på mig, ur hans innersta skall strömmar av levande vatten flyta fram, som Skriften säger.” (39) Detta sade han om Anden, som de skulle få som trodde på honom. Utan detta så är varje Jesus som vi möjligen känner en annan jesus.

Profeten var lydig och lämnade de där avfälliga människorna. I denna stad, Betel, fanns en äldre profet som hade hört vad den unge profeten gjorde. Han sadlade sin åsna och hann upp honom. (1 Kon.13:15 Då sade han till honom: "Kom med mig hem och ät med mig." (16) Men han svarade: "Jag kan inte vända tillbaka och följa med dig, och jag vill inte äta eller dricka med dig här på platsen. (17) Ty genom sitt ord har HERREN sagt till mig: Du skall varken äta eller dricka där. Du skall inte heller gå tillbaka samma väg som du har gått dit." (18) Han sade till honom: "Jag är också profet som du, och en ängel har talat till mig på HERRENS befallning och sagt: För honom tillbaka med dig hem och ge honom bröd att äta och vatten att dricka." Men han ljög för honom. (19) Då vände han tillbaka med honom och åt och drack i hans hus. Den unge profeten trodde felaktigt att Gud hade ändrat sitt Ord som hade blivit givet åt honom från början och han åt och drack således av det avfallna ordet. Jud.1:3 befaller oss att nitiskt hålla fast vid tron som en gång gavs till de heliga. Idag talar många om, som inte har någon biblisk grund, att efter apostlarna ändrade Gud det som Han kallar ett ”evigt förbund.” Denna lögn har berövat kyrkan dess kraft genom att ersätta Jesus med en guldkalv.  Daniel och hans tre vänner skulle inte ha kunnat befläcka sig med babylonisk mat (Dan.1:5-16). Efter att ha vägrat äta babylonisk mat sades det åt dem att de hade tio gånger högre visdom och förståelse än dem som åt (Dan.1:17-21). De var också de enda som inte böjde sig för vilddjurets märke (Dan.3:12,18), Babylons version av guldkalven.

Den unge profeten blev lurad in i ett modernt evangelium. (1 Kon.13:20) Men medan de satt till bords, kom HERRENS ord till profeten som hade fört honom tillbaka. (21) Han ropade till gudsmannen som hade kommit från Juda: "Så säger HERREN: Därför att du har varit upprorisk mot HERRENS ord och inte lytt den befallning som HERREN, din Gud, har givit dig, (22) utan vänt tillbaka och ätit och druckit på den plats där han hade förbjudit dig att äta och dricka, därför skall din döda kropp inte komma i dina fäders grav." Herren prövade den unge profeten; men det sades om honom att han ”inte lytt den befallning” som Herren hade gett, vilket var det samma som att ta del av avfallen andlig mat. Han miste sitt liv på den platsen som så många idag. Den gamle profeten talade en lögn platsen hade ”syrat” honom så att han nu var en falsk ”förtjänst.” för personlig vinning. Den (engelska: profit; en ordlek som inte fungerar på svenska, prophet/profit; översättarens anm.)

Vi måste respektera Guds Ord så mycket, att ingenting kan få oss på villovägar så att vi följer en annan Jesus. Vi måste vara vaksamma, för även ett kärl till hedrande bruk kan bli använt som ett kärl till vanhedrande bruk för att pröva oss. Då den unge profeten återvände mötte honom ett lejon på vägen och dödade honom. (1 Kon.13:26) ... Därför har HERREN gett honom i lejonets våld, och det har rivit honom och dödat honom enligt det ord som HERREN talat till honom." Lejonet gavs tillåtelse av Gud att döda den som åt av den avfallna andliga maten. (1 Pet.5:8) …Er motståndare djävulen går omkring som ett rytande lejon och söker efter vem han skall sluka. Djävulen måste ha Guds tillåtelse att sluka honom. Han är förordnad att sluka avfällingar. Påföljden för den unge profetens avfällighet var att han inte kunde ”komma i dina fäders grav.” Detta betydde på ett andligt sätt att han inte blev förenad med sina fäder i döden och därför kunde han inte vara delaktig i de rättfärdigas uppståndelse. Den som tar del av ett falskt ord från en falsk Jesus kommer att mista sitt liv genom djävulen och kommer inte att vara med vid de rättfärdigas uppståndelse. (Upp.22:18) För var och en som hör profetians ord i denna bok betygar jag: Om någon lägger något till dessa ord skall Gud på honom lägga de plågor som det är skrivet om i denna bok. (19) Och om någon tar bort något från de ord som står i denna profetias bok, skall Gud ta ifrån honom hans del i livets träd och i den heliga staden, som det står skrivet om i denna bok. (Gal.1:8) Men om det än vore vi själva eller en ängel från himlen som predikade evangelium för er i strid med vad vi har predikat, så skall han vara under förbannelse.

Herren prövade aposteln Paulus genom sin Ande. (Apg.19:21) När detta var slutfört bestämde sig Paulus för att genom Makedonien och Akaja resa till Jerusalem. Han sade: "Och när jag har varit där måste jag också besöka Rom." Paulus bestämde sig i Anden att han skulle fara till Jerusalem och sedan till Rom. Han kunde ha fått uppenbarelsen endast av Gud eftersom det skulle ske i framtiden. (Apg.20:22) Och se, bunden i anden beger jag mig upp till Jerusalem utan att veta vad som kommer att möta mig där. (23) Jag vet bara att den helige Ande i stad efter stad vittnar att bojor och lidanden väntar mig. Det var den Helige Ande som berättade för Paulus att han skulle fara till Jerusalem där han kunde förvänta sig att bli bunden och hamna i trångmål.

(Apg.21:4) Vi sökte upp lärjungarna och stannade där i sju dagar. Genom Anden sade de till Paulus att han inte skulle fara upp till Jerusalem. Observera här att detta var precis tvärt emot vad den Helige Ande tre gånger innan hade sagt att Paulus skulle göra. Jag tror att Paulus blev prövad av Anden för att se vem han skulle lyssna på. Andra lärjungar blev erbjudna ett nytt ord. Han fick ett tillfälle att lyda sitt kött och undvika det andliga korset, precis som i Bileams och den unge profetens fall. (Apg.21:10) När vi hade varit där i flera dagar, kom en profet vid namn Agabus ner från Judeen. (11) Han kom nu till oss, tog Paulus bälte och band sina fötter och händer och sade: "Så säger den helige Ande: Den man som äger detta bälte kommer judarna i Jerusalem att binda så här och utlämna åt hedningarna." Efter att ha blivit tillsagd av Anden igen att gå till Jerusalem så blev han nu prövad genom mänsklig känslosamhet.  (12) När vi hörde det, bad både vi och de som bodde på platsen Paulus att han inte skulle fara upp till Jerusalem. (13) Då svarade han: "Varför gråter ni och får mitt hjärta att brista? Jag är beredd inte bara att låta mig bindas utan också att dö i Jerusalem för Herren Jesu namns skull." (14) När han inte kunde övertalas, lugnade vi oss och sade: "Ske Herrens vilja." Paulus blev prövad genom mänsklig känslosamhet och profetia och övervann. Han lydde det som Herren sade till honom, vilket ju är det allra viktigaste.

Herren kommer att pröva oss genom sin Ande för att se om vi kommer att tro på vad Han har sagt oss. Åt Abraham föddes en säd som länge hade lovats honom, Isak. Gud lovade att göra ett förbund med Isak och hans säd efter honom (1 Mos.17:19), en säd som Gud sade skulle bli så talrik som himmelens stjärnor. (1 Mos.15:5). (1 Mos.15:6) Och Abram trodde på HERREN, och han räknade honom det till rättfärdighet. Detta var inte nog för Gud; Abrahams tro måste prövas. Efter många års väntan i tro föddes så Isak. Då sattes han på ett ännu större prov. (1 Mos.22:1) En tid därefter satte Gud Abraham på prov. Han sade till honom: "Abraham!" Han svarade: "Ja, här är jag." (2) Då sade han: "Tag din son Isak, din ende son, som du älskar, och gå till Moria land och offra honom där som brännoffer på ett berg som jag skall visa dig." (Heb.11:17) I tron bar Abraham fram Isak som offer, när han blev satt på prov. Ja, sin ende son bar han fram som offer, fastän han hade fått löftena. (18) Och till honom hade Gud sagt: Genom Isak skall du få dina efterkommande. (19) Abraham räknade med att Gud hade makt till och med att uppväcka från de döda. Därifrån fick han honom också tillbaka, bildligt talat. Abraham trodde på Guds ursprungliga löfte till den grad att han tänkte, att även om han offrade Isak, så kunde Gud resa upp honom från döden och fullfölja löftet. Vi behöver tro de ursprungliga löftena över allt annat som vi ser och hör. Gud kommer att pröva oss genom religion, pastorer eller välmenande vänner. Vi prövas genom yttre omständigheter, men vi frestas av våra egna lustar och inte av Gud (Jak.1:12). Gud väntade till sista sekunden innan Abraham skulle sticka kniven i Isak och stoppade honom och sade: ”Jag vet nu att du fruktar Gud.” Det finns inget bevis på att vi tror på Guds löften förrän vi blir prövade. Herren gav sedan en vädur åt Abraham som hade fastnat med hornen i ett snår, i stället för Isak, Abrahams säd. Detta var förstås ett tecken på Jesus som dog i stället för all Abrahams säd, oss som tror medräknade.

Jag bad en gång att Gud skulle ge mig en ny bil, vilket Han gjorde sex månader senare. Efter ytterligare ett år eller så sade Han att jag skulle sälja den. Jag var lite bedrövad över detta och skulle hellre ha sålt min andra bil, som var mindre. Jag hade ju fem barn. Jag lydde Gud och satte min bil till försäljning genom tidningsannonser till ett hyggligt marknadspris. Efter att ha annonserat den ett par månader så frågade jag Herren varför det inte dök upp några köpare om Han nu ville att jag skulle sälja den. Han sade: ”Jag ville att du skulle offra den liksom Abraham offrade Isak.” Jag sade: ”Men Herre, Abraham offrade ju inte Isak.” Då insåg jag att Herren prövade mig på samma sätt som Abraham för att se om jag skulle offra något som var viktigt för mig. Sedan sade Gud att jag skulle sälja min mindre bil i stället, som jag för tillfället inte behövde. Jag var lättad. 

Gud kommer att säga till vår ande vad Han vill att vi ska göra. Drömmar, visioner, uppenbarelser eller ord från människor kommer att samtycka med vår ande, men inte med vårt kött. Då Gud vill ha oss att ta upp ett kors så kommer vi att bli satta på prov att inte göra det. Vi kan också bli frestade att gå före Herren. En broder hade en vision som han trodde var från Gud. Jag upplevde att det var ett prov. I visionen berättade Herren för honom att han skulle sälja allt vad han ägde och gå ut på missionsfältet. Många andra kom tillbaka från missionsfältet sårade, därför att de var utsända av en religion och inte av Gud. Vi funderade över om detta var ett sant ord från Gud eller ett prov. Jag ställde honom några frågor. Det uppdagades då att han var rädd att gå, men att han inte ville missa Gud och att han saknade tro. Jag visste att denne broder var där hos oss för att bli matad med Ordet och bli förberedd för tjänst, men jag visste också att han inte var redo än. Jag rådde honom att be, men om Gud inte talade in i hans ande att gå ut, så skulle han nonchalera det. Tack gode Gud att han gjorde så. Vi borde inte göra någonting om vi är osäkra på Guds direktiv. Vi borde inte bli ledda av profetior eller av drömmar och visioner om de inte stämmer överens med vår egen ande. Om de däremot stämmer överens med vår ande, är de underbara bekräftelser och direktiv på det som vi i så fall står inför. Vi måste bli ledda av Guds Ande.

Om Gud lägger någonting bibliskt i vår ande så borde vi aldrig låta någon prata oss ur det. Petrus användes för att pröva Jesus just på detta sätt. Jesus sade till lärjungarna att han skulle dö i Jerusalem och Petrus tillrättavisade Honom. (Matt.16:22) Då tog Petrus honom åt sidan och började motsäga honom: "Gud är nådig mot dig, Herre. Detta skall aldrig hända dig." (23) Men Jesus vände sig om och sade till Petrus: "Gå bort ifrån mig, Satan! Du vill få mig på fall. Vad du tänker är inte Guds tankar utan människotankar." Jesus visste att Han skulle bli frestad av Satan genom Petrus att göra enligt sin egen köttsliga vilja. sanningen, predikan, undervisning, teaching, learn how, lära hur helad, sjukdo