KAPITEL 5

Guds suveränitet över tid och utkorelse

Vad förut skedde, det hade jag för länge sedan förkunnat; av min mun var det förutsagt, och jag hade låtit er höra därom.

Plötsligt satte jag det i verket, och det inträffade. (Jes.48:3)

Förutsäga betyder att berätta om framtiden i förväg. Det som världen kallar för förutsägelser, inträffar sällan. Det verkar som om de har en förvrängd syn på vad förutsägelse är. När Gud förutsäger framtiden, tillkännager Han den och utför den. Guds Ord visar inte bara framtiden utan ser också till att det som förutsagts inträffar. ”Genom tron förstå vi att världen (Grek: ”tidsåldrar”) har blivit fullbordad genom ett ord av Gud, så att det man ser icke har blivit till av något synligt” (Hebr.11:3) ”Fullbordat” i denna vers betyder ”att göra färdigt”. Historien (Eng. His-story= Hans-berättelse, en ordlek på engelska, men som inte är möjlig på svenska) under alla tidsåldrar var färdig innan begynnelsen. (Jes.48:4,5) Eftersom jag visste att du var så styvsint, ja, att din nacksena var av järn och din panna av koppar,(5) därför förkunnade jag det för länge sedan och lät dig höra därom, innan det skedde, på det att du icke skulle kunna säga: "Min gudastod har gjort det, min gudabild, den skurna eller den gjutna, har skickat det så." Han är en”nitälskande Gud” (2 Mos.20:5) ( Eng.avundsjuk, svartsjuk). Han kommer inte att dela Sin härlighet med egots avgud eller tillbedjan av det som människan gjort (Jes.42:8). Gud får Sin härlighet genom att Hans gärningar omtalas hundratals eller tusentals år innan de händer. Hans ”verk stodo där färdiga allt ifrån den tid då världen blev skapad” (Hebr. 4:3). På grund av att Hans verk stod färdiga sedan världens grund blev lagd, kan ingen säga ”Min makt, min kraft, min gud har gjort detta.”

Det är viktigt för Gud att vi vet att Han är suverän. Vår Gud har gjort något som ingen annan ”gud” har gjort; Han talar om hur framtiden skall bli på ett exakt sätt långt innan den har kommit. Det är svårt att leva det kristna livet utan att veta att Gud är suverän. Utan denna kunskap kommer vi inte att ha den frid, vila och gudsfruktan som vi behöver mitt i prövningarna. Vi kommer alltid att brottas med människor och omständigheter och förtrösta på vår egen styrka, i stället för att se Guds hand och förtrösta på Hans styrka. (Hos.4:6) Mitt folk är förstört på grund av brist på kunskap (Jes. 6:8-10) Tänken härpå och kommen till förnuft; besinnen eder, I överträdare. Tänken på vad förr var, redan i forntiden; ty jag är Gud och eljest ingen, en Gud vilkens like icke finnes; jag som i förväg förkunnar vad som komma skall, och långt förut vad ännu ej har skett; jag som säger: ”Mitt rådslut skall gå i fullbordan, och allt vad jag vill, det gör jag.” Gud gör allt vad Han vill, så att bara det Han har beslutat skall inträffa. Beviset för att Gud är den ende Guden, är att han tillkännager allt från början till slut. Det som alla djävulens spåmän, medier, siare och stjärnskådare har kommit fram till är bara en smula bättre än en slumpartad bild av framtiden därför att deras herre inte är suverän. Djävulen har verkligen en fördel. Han känner till det profetiska Ordet bättre än vi gör och han förutsäger vad han planerar att göra, men Gud är suverän och kör ofta över honom. (Jes 46:11)Vad Jag har bestämt, det sätter Jag ock i verket. Gud har en mycket stark, egen vilja. Han har all rätt att ha det. Hans jag/ego är inte fördärvat, men det är vårt.

Han ser till att det händer som Han vill, eftersom det är rätt. I texten talar Gud om Kores, det Medo-persiska rikets hedniske kung. Gud reste upp Kores för att förstöra Babylon för att på så sätt befria Sitt folk från fångenskap. Just då hade Kores ingen aning om att Herren hade lagt denna önskan i honom för att få honom att göra exakt det Han ville. (Jes.44:28) Jag är den som säger om Kores: "Han är min herde, han skall fullborda all min vilja, och han skall säga om Jerusalem: 'Det skall bliva uppbyggt' och till templet: 'Din grund skall åter varda lagd.” Hur kan Gud vara så säker på att en man som har varit en hednisk kung i hela sitt liv kommer att göra allting som behagar Honom? Vi ser här att ingenting eller inte någon kan stå emot Guds goda avsikt med Sitt folk. Gud är suverän när det gäller framtiden för de stora imperierna i världen, för att befria och förbereda Sitt folk.

(Jes.45:1-4) Kores HERRENS redskap. HERREN den ende Guden. Hela världens underkastelse under honom. Så säger HERREN till sin smorde, till Kores som jag har fattat vid hans högra hand, då jag nu vill slå ned folken inför honom och lösa svärdet från konungarnas länd, då jag vill öppna dörrarna för honom så att inga portar mer äro stängda: Själv skall jag gå framför dig, backarna skall jag jämna ut; kopparportarna skall jag krossa, och järnbommarna skall jag bryta sönder. Och jag skall giva dig dolda skatter och bortgömda rikedomar, för att du må förnimma, att jag, HERREN, är den som har kallat dig vid ditt namn, jag, Israels Gud. För min tjänare Jakobs skull, för Israels, min utkorades, skull kallade jag dig vid ditt namn och gav dig ärenamn, innan du kände mig . Floden Eufrat flöt genom staden Babylon. En av portarna som det här talas om fanns tvärs över floden Eufrat för att hålla fienden ute. Med Guds hjälp utförde Kores en enorm bedrift genom att avleda Eufrat så att hans armé kunde komma in i staden under denna port.

Efter det att de hade kommit in i staden, upptäckte de att portarna vid varje flodbrink som ledde in i staden hade blivit lämnade olåsta (av Gud, versarna 1 och 2), och detta var underligt eftersom babylonierna var i krig. Efter det att Kores hade erövrat Babylon, visade översteprästen honom dessa profetior, som hade skrivits om honom hundratals år innan han ens var född. Judarna säger att Kores hade blivit mycket imponerad inför det faktum att se sitt namn och sina gärningar nedskrivna i profetian och började tro på Israels Gud. Gud förklarade klart och tydligt att Han skulle öppna dessa portar för Kores för att Hans vilja skulle ske. Efter att ha hört dessa uppenbarelser, visste Kores att Gud hade gjort detta möjligt för honom och att Gud hade planerat och förberett vägen för honom.

Kristna ledare har gjort Gud blott och bart till en profet och gör gällande att Gud ser in i framtiden och sedan uppenbarar det. Varje förebild och exempel i Gamla Testamentet är fullbordad i Nya Testamentet för att bevisa att Gud sitter på tronen och att Ett Sinne råder över tiden och framtiden. Något oberäkneligt skulle kunna förändra allt. Enligt lagen om geometrisk talföljd, så åstadkommer en förändring i början en ofantlig förändring i slutet. Slumpen eller mer än en som har kontroll hade omöjligt fått det att hända som vi ser här. Arminianska tänkare lär att Gud förutbestämmer och förutsäger genom att se in i framtiden och berättar sedan för oss vad tärningen säger. ”Förutbestämma” (eng.predestine) betyder att ”bestämma utgången innan det händer”. ”Förutbestämma” (eng. fore-ordain) som är samma grekiska ord betyder ”att påbjuda en händelse innan den äger rum”. (Ef.1:4) …såsom han ju, förrän världens grund var lagd, har utvalt oss i honom till att vara heliga och ostraffliga inför sig. Ty i sin kärlek barnaskap hos förutbestämde han oss till sig, genom Jesus Kristus, efter sin viljas behag. Du som har visat att du är en son genom att bära frukt har blivit utvald och dras till Gud.

(Rom.8:29) Ty dem som förut hava blivit kända av honom, dem har han ock förut bestämt till att bliva hans Sons avbilder, honom lika, så att denne skulle bliva den förstfödde bland många bröder. Gud kände till alla som skulle bli lika Jesus, men inte de avfallna. ”Att känna till innan” (bibelns översättning: förut hava blivit kända) betyder inte här att Han såg in i framtiden och såg vad som skulle komma. ”Att känna till innan” betyder här ”att veta innan” och är inte förenat med handlingar eller händelser, utan personer. Gud kände dessa människor innan världens grund blev lagd, därför att Han inte bor i tiden. Gud vet vad Han skapar innan Han talar ut vad han vill och det blir till precis som när vi tänker ut och formar någonting först i vårt sinne innan vi gör det. ”Kände” talar om en intim kunskap, Adam kände Eva, till exempel. Jesus sa till dem som följde honom, men som inte gjorde Faderns vilja,

(Matt.7:23) Men då skall jag säga dem sanningen: Jag har aldrig känt er. (från världens grund blev lagd) Gå bort ifrån mig, ni laglösa! Till de oförståndiga jungfrurna utan Andens olja, sa Jesus ”Jag känner er inte”. De som Gud kände på ett intimt sätt har Han ”förutbestämt” innan skapelsen att bli förvandlade till Jesu avbild. Gud skapar oss genom trons gåva och Ordet i oss; Hans folk som går den smala vägen. Detta är nåd.

(Rom.8:30) Och dem som han har förutbestämt har han också kallat. Och dem som han har kallat har han också förklarat rättfärdiga. Och dem som han har förklarat rättfärdiga har han också förhärligat. Detta betyder att alla som är förutbestämda kommer att bli kallade, rättfärdiggjorda och förhärligade. De kommer inte att avfalla utan kommer att bära Kristi frukt. Finns det andra som är kallade men inte förutbestämda? (2 Tim.1:9) han som har frälst oss och kallat oss med en helig kallelse, Lägg märke till att bara de frälsta är kallade. Kallade kommer från det grekiska ordet kaleo, som betyder ”att inbjuda”.

Kallade är en inbjudan som bara ges till Guds folk (ytterligare bevis: Heb.3:1; Hos.1:1; 1 Tim. 6:11,12; Matt.25:14; Rom.1:6,7) för att ta del av de himmelska tillgångarna i Kristus för att bära frukt. Dessa som bär frukt, 30, 60 eller 100 falt är de som är utvalda eller utplockade. Om det visar sig att du vid skördetiden inte bär någon frukt eller rutten frukt eller omogen frukt, så kommer du inte att bli plockad. De kallade är Guds vingård. (Jes.5:7) De utvalda är en liten del av dem som bär frukt. (Jes.5:10) (Matt.22:14) Ty många äro kallade, men få utvalda." (Grek. eklektos, ”elect” utvald).

De kallade kan falla, men de förutbestämda eller utvalda kommer inte att göra det.

(Hos.11:1) När Israel var ung, fick jag honom kär, och ut ur Egypten kallade jag min son. (2) Men ju mer de hava blivit kallade, dess mer hava de dragit sig undan…

Herren frälste dem som åt lammet och som blev döpta i Röda Havet. Han prövade dem sedan i vildmarken för att se vilka som skulle börja tro mitt i prövningarna och det var bara de som kom in Löfteslandet. Judas varnade de kallade för just denna sak. (Jud.1) Judas, Jesu Kristi tjänare och Jakobs broder, hälsar de kallade, dem som äro upptagna i Guds, Faderns, kärlek och bevarade åt Jesus Kristus…(5) Men fastän I redan en gång haven fått kunskap om alltsammans, vill jag påminna eder därom, att Herren, sedan han hade frälst sitt folk ur Egyptens land, efteråt förgjorde dem som icke trodde. Lägg märke till att de kallade blev frälsta, men några fortsatte inte i tron och blev förgjorda. Gud letar inte efter vad vi slappt kallar för ”kristna”, utan troende eller lärjungar, efter det att de blivit kallade.

Jesus gav oss mycket tydliga exempel på Sina tjänare som är kallade, men som inte kommer och deltar för att bära frukt. Jesus berättade en liknelse om en kung som hade en bröllopsfest för Sin son. (Matt.22:3) Han sände ut sina tjänare för att kalla till bröllopet dem som voro bjudna;(Grek: kallade) men de ville icke komma. De hade många ursäkter (en gård, affärer etc.) (Matt.22:8) Därefter sade han till sina tjänare: 'Bröllopet är tillrett, men de som voro bjudna voro icke värdiga. Till och med så fanns det en som inte hade någon bröllopsdräkt, som innebär att ikläda sig Kristus (Rom.13:14) eller ikläda sig rättfärdighet (Upp.19:8) (Matt.22:13) Då sade konungen till tjänarna: 'Gripen honom vid händer och fötter, och kasten honom ut i mörkret härutanför.' Där skall vara gråt och tandagnisslan. (14) Ty många äro kallade, men få utvalda." Några få av de kallade är utvalda eller utkorade, eftersom de bär frukt.

(Matt.25:14) Ty det skall ske, likasom när en man som ville fara utrikes kallade till sig sina tjänare (Grek ”livegna”) och överlämnade åt dem sina ägodelar; 

(15) åt en gav han fem pund, åt en annan två och åt en tredje ett pund, åt var och en efter hans förmåga, och for så utrikes. Det framgår tydligt att den som åkte bort var Herren och Hans livegna var Hans folk. Två av dessa tjänare förde fram avkastning av talenten som getts dem. (Matt.25:20-22), men en hade grävt ner sitt pund i jorden (hade använt sin talent för det jordiska), (Matt.25:24,25). När Herren återvänder, kommer Han att säga ”Och kasten den oduglige tjänaren ut i mörkret härutanför.' Där skall vara gråt och tandagnisslan.”

Aposteln Paulus som säger om sig själv att han var kallad i Galaterbrevet 1:6, sade också

”Fastmer tuktar jag min kropp och kuvar den, för att jag icke, när jag predikar för andra, själv skall komma till korta vid provet.” (Grek ”förkastad”) (1 Kor.9:27) Det finns många fler bevis på att de frälsta och de kallade kan falla. (2 Petr.1:9-11; 1 Tim. 6:11,12; Hebr.3:1,6,12,14; Rom.11:1-7, 19-23).

Min vän, du vet troligen att du är kallad, men är du utvald? Du måste vara noga i din trosvandring för att bevisa detta. (2 Petr.1:10) Vinnläggen eder därför, mina bröder, så mycket mer om att göra eder kallelse och utkorelse (utväljandet) fast. Ty om I det gören,(Kristi egenskaper i versarna 5-7) skolen I aldrig någonsin komma på fall. Så skall inträdet i vår Herres och Frälsares, Jesu Kristi, eviga rike förlänas eder i rikligt mått. 

Gud har gett oss allting på korset, som vi behöver för att bära frukt genom tron. (2 Petr.1:3)

”Allt det som leder till liv och gudsfruktan har hans gudomliga makt skänkt oss, genom kunskapen om honom som har kallat oss medelst sin härlighet och underkraft.” Tron på löftena mitt i prövningarna kommer att ge oss frukten. (2 Petr.1:4) Genom dem har han ock skänkt oss sina dyrbara och mycket stora löften, för att I skolen, i kraft av dem, bliva delaktiga av gudomlig natur och undkomma den förgängelse som i följd av den onda begärelsen råder i världen. De kallade har kraften och tillfället. De kallade och utvalda eller utkorade använder kraften i tron och tar varje tillfälle i akt. De som slutligen kommer att vara med Herren är identifierade i dessa versar. (Upp.17:14) De skola giva sig i strid med Lammet; men Lammet jämte de kallade och utvalda och trogna som följa det, skall övervinna dem, ty Lammet är Herrarnas Herre och Konungarnas Konung."  Lägg märke till att de kallade som är utvalda är trogna. Jag hittade inte på dessa versar; de är Guds Ord.

De som har ögon och öron kommer att se och förstå, men resten kommer att urskulda sin religion och ignorera Skriften. Innan både tid och framtid, talade Gud på ett suveränt sätt om slutet från första början och förde fram dessa saker till dess tillvaro i tiden.

Några kommer att sätta sig emot detta, ”Hur kunde Gud lova en sak till alla de kallade och sedan inte hålla det löftet till alla dem som inte bär frukt?” Varje löfte i Bibeln är värdelöst om inte någon vandrar i löftet i tro. Vår del i förbundet är tro; Guds del är kraft och frälsning. Vi kan bryta förbundet genom otro. (4 Mos.14:23) Och HERREN sade till Mose: "Huru länge skall detta folk förakta mig, och huru länge skola de framhärda i att icke vilja tro på mig, oaktat alla de tecken jag har gjort bland dem?(12) Jag skall slå dem med pest och förgöra dem (eng.desinherit=göra arvlös), men dig vill jag göra till ett folk, större och mäktigare än detta." Lägg märke till att Herren säger till Sitt eget folk att de som inte trodde skulle Han göra arvlösa.

För att inte någon skall tro att Gud inte kan lova något och sedan ta det tillbaka, när de inte vandrar i tro, så lägg märke till detta: (4 Mos.14:23) av dem skall ingen få se det land som jag med ed har lovat åt deras fäder; ingen av dem som hava föraktat mig skall få se det. (30) Sannerligen, ingen av eder skall komma in i det land som jag med upplyft hand har lovat giva eder till boning, ingen förutom Kaleb, Jefunnes son, och Josua, Nuns son.(34) I skolen då förnimma vad det är att jag tager min hand ifrån eder.' (Hebr. ”ta tillbaka mitt löfte). Om vi inte förenar tro med Guds löften, är de tomma.

(Heb.4:2) Ty det glada budskapet hava vi mottagit såväl som de;(Guds folk) men för dem blev det löftesord de fingo höra till intet gagn, eftersom det icke genom tron hade blivit upptaget i dem som hörde det. Israeliterna som vandrade i synd blev arvslösa och utplånade ur Guds bok. (2 Mos.32:33) Men HERREN svarade Mose: "Den som har syndat mot mig, honom skall jag utplåna ur min bok. 

Detsamma är sant även för de kristna som inte övervinner synden. Lägg märke till att Herren säger till församlingen: (Upp.3:5) Den som vinner seger, han skall så bliva klädd i vita kläder, och jag skall aldrig utplåna hans namn ur livets bok,… De som inte övervinner kommer att stötas bort från Kristi kropp. (Upp.3:16) Men nu, då du är ljum, och varken varm eller kall, skall jag utspy dig ur min mun. Guds folk Israel blev avbrutna på grund av otro och de kristna blev inympade, men om de inte vandrar i tro kommer även de att bli avbrutna. (Rom.11:20) Du har rätt, för sin otros skull bröts de bort, men du står kvar genom tron. Var inte högmodig utan lev i fruktan. (21) Ty om Gud inte skonade de naturliga grenarna skall han inte heller skona dig. (22) Se här Guds godhet och stränghet: hans stränghet mot dem som föll, hans godhet mot dig, om du blir kvar i hans godhet, annars blir också du borthuggen. (23) Men även de andra kommer att bli inympade, om de inte blir kvar i sin otro. Gud har ju makt att ympa in dem igen. De som fortfarande är inympade i slutet kallas för ”hela Israel”. (Rom.11:26) Och det är så hela Israel skall bli frälst,  De som fortfarande finns med i livets bok, och som fortfarande är inympade, är de utvalda (Grek. ”utvalda”) (Rom.11:2) Gud har inte förskjutit sitt folk, som han tidigare har känt som sitt. (5) På samma sätt finns det också i denna tid en rest som Gud har utvalt av nåd. En rest är de som är kvar. Lägg märke till att de är förut kända av honom och utvalda. Den suveräne Guden kommer att ha dem som verkligen är Hans.

Att bli kvar i Kristus är varest frälsningen finns. Somliga säger att Gud gav oss det eviga livets gåva, så Han kan inte ta den tillbaka. I Galaterbrevet 3:16 berättas det för oss. ”Nu gåvos löftena åt Abraham, så ock åt hans "säd". Det heter icke: "och åt dem som komma av din säd", såsom när det talas om många; utan det heter, såsom när det talas om en enda: "och åt din säd", vilken är Kristus.” Så löftena gavs till Kristus och inte till oss personligen. Det enda sätt som löftena kan bli våra är att vi förblir i Kristus. Att förbli i Kristus är att bära frukt (Joh.15:1-16) och vandra som Han vandrade (1 Joh.2:3-6) och att tro på samma lära som gavs oss av Jesus och apostlarna (1 Joh.2:24; Jud. 3; Matt 28:20) och att inte lägga till något eller dra ifrån något från Ordet (Upp.22:18,19) och att inte vandra i synd (1 Joh.3:5,6) och hålla hans befallningar ( 1 Joh.3:24) Den enda platsen där vi kan åberopa det eviga livets gåva är i Kristus. Gud har givit oss evigt liv; och det livet är i hans Son. Gud behöver inte ta Sin gåva tillbaka; Hans folk vandrar ut ur den. (1 Kor.6:18)… All annan synd som en människa kan begå är utom kroppen…. När du vandrar i uppsåtlig synd, förblir du inte i kroppen ”…..och synd finnes icke i honom. (6) Var och en som förbliver i honom, han syndar icke; (1 Joh.3:5,6) Exempelvis är det så att otukt, andlig eller fysisk, gör Kristi lemmar till en skökas lemmar. (1 Kor. 6:15, 18) Bara Kristus och de som förblir i Honom är utvalda.

(Ef.1:4) såsom han ju, förrän världens grund var lagd, har utvalt oss i honom till att vara heliga och ostraffliga inför sig. Bara Kristus och de som förblir i Honom kommer till himlen. (Joh.3:13) Och likväl har ingen stigit upp till himmelen, utom den som steg ned från himmelen, Människosonen, som var i himmelen…. Mannat från himlen, Ordet Jesus Kristus, som bor i dem som älskar Honom, är frukten som Gud kommer att välja. Vid det här laget är jag säker på att vissa tänker: Jag håller inte måttet. Vi måste först förbli i Kristus i tro och acceptera det som Evangeliet talar om för oss ”och nu lever icke mer jag, utan Kristus lever i mig; och det liv som jag nu lever i köttet, det lever jag i tron på Guds Son, som har älskat mig och utgivit sig själv för mig.” (Gal.2:20) De som vandrar i tron på att de är döda för synden och att Kristus lever i dem, betraktas som rättfärdiga till dess att Gud använder tron till att manifestera rättfärdigheten i dem. (Gal.3:6) "Abraham trodde Gud, och det räknades honom till rättfärdighet". Vi kommer att diskutera dessa goda nyheter och dess frukt mera ingående i senare kapitel.

Gud vistas inte i tiden, utan i evigheten. Han ser början och slutet samtidigt och därför kan Han svara på en bön innan vi ber. Vi behöver inte oroa oss för att vi har väntat för länge på att be, för Han kan ha svaret långt innan vi frågar. (Jes.65:24) Och det skall ske, att förrän de ropa, skall jag svara, och medan de ännu tala, skall jag höra.

Jag hade en vän, som gick på den lokala yrkesskolan och han erbjöd sig att använda min trasiga tvättmaskin att träna på. Jag skulle bara behöva betala för reservdelarna. I tro sade jag till honom att göra jobbet. Han ringde mig efter några dagar och berättade för mig att han skulle lämna tillbaka den och att det kostade $90. Min fru och jag såg efter hur mycket vi hade och det var bara $40. I detta ögonblick fick jag en ingivelse. Jag pekade på brevlådan och sade att ”$50 kommer i den brevlådan idag.” Med posten den dagen fanns ett brev från en broder i Maryland. (Jag hade absolut ingen kännedom i förväg om denna händelse.) Han skrev: ”Det är efter midnatt och jag kan bara inte somna förrän jag lyder Gud och skriver ut denna check på $50.”

Jag tittade på brevet för att se vilken dag det var stämplat och upptäckte att brevet hade varit försvunnet i postens hantering i ungefär en månad! Helt tydligt och klart hade Gud hittat det just i rätt ögonblick. Han såg till att det skickades en månad innan jag uttalade dessa ord i tro. Han endast använde mig för att få det att hända, det som Han redan hade planerat.

Jag frågade Gud om något tillfälle då Han kan ha ändrat på tiden för att åstadkomma något. För många år sedan gjorde en ung flicka ett misstag och ett test visade att hon var gravid. När jag bad över hennes situation, kom en tanke i mitt sinne och ut ur min mun. Jag bad Herren att göra så att hon aldrig blev gravid. Jag tror att detta inte kom från min mun, utan från Guds Ande. På grund av det sätt som denna bön kom fram, fick jag en bekräftelse från Herren att det var i enlighet med Guds vilja. Efter ytterligare test bekräftades det att hon inte var gravid.

Jag vet inte vad Gud gjorde med babyn, men jag är säker på att Han tog hand om den bättre än flickan kunde ha gjort. Ingenting ligger bortom Guds förmåga att hjälpa oss, om det inte är bortom vår tro.

Hur kan Gud ändra sig, när Han känner till och talar om slutet från början? Att ändra sig gör dig till en lögnare. (Jes.46:10)….jag som i förväg förkunnar, vad komma skall, och långt förut, vad ännu ej har skett; jag som säger: "Mitt rådslut skall gå i fullbordan, och allt vad jag vill, det gör jag"; Om Han ser allt från början, varför skulle Han någonsin ändra sig? Gud kommer inte att ändra på det som Han har skrivit i Sitt Ord. (Ps.119:89) Evinnerligen, HERRE, står ditt ord fast i himmelen. Hans Ord liknas vid en klippa, orubblig och oföränderlig. Emellertid kan Gud ändra eller försena vad Han talar till dig personligen som en varning genom profeter, drömmar, syner eller Sin Ande. När Ordet slutligen inträffar, fullbordas det som Bibeln säger det skulle göra.

Gud gav oss ett exempel på detta i Jona bok. Jona säger "Det dröjer ännu fyrtio dagar, så skall Nineve bliva omstörtat." (Jona 3:4) Gud talade om för Jona att ”predika för den vad jag skall tala till dig." (Jona 3:2) och det gjorde han. Han var inte någon falsk profet. Gud skonade Nineve, Assyriens huvudstad, på grund av att de omvände sig. Detta förargade Jona därför att Assyrien var Israels dödliga fiende och profeterna hade redan profeterat att Assyrien skulle erövra det upproriska Israel. Han ville att de skulle bli förstörda, som han uppfattade det, för Israels skull. Jona visste att om han predikade för Nineve och om de omvände sig, så skulle Gud inte tillintetgöra dem, så därför flydde han. (Jona 4:1) Men detta förtröt Jona högeligen, och hans vrede upptändes. (2) Och han bad till HERREN och sade: "Ack Herre, var det icke detta jag tänkte, när jag ännu var i mitt land! Därför ville jag ock i förväg fly undan till Tarsis. Jag visste ju att du är en nådig och barmhärtig Gud, långmodig och stor i mildhet, och sådan att du ångrar det onda.

Gud skonade Nineve omkring 752 f.Kr. så att Assyrien kunde erövra de tio norra stammarna i Israel omkring 720 f.Kr. och sedan Juda omkring 701 f.Kr. Nineve föll slutligen omkring 612 f.Kr. Gud visste innan Han hotade Nineve att Han tänkte skona dem för att använda dem till att tukta Israel. Från Nineves perspektiv förändrade de Guds sinne genom att omvända sig, men från Guds perspektiv förändrade Han Nineves sinne och fullbordade den plan som Han hade för dem från första början, vilket var att tukta Israel! Det hebreiska ordet för ”ångra” är här nacham vilket betyder ”att sucka” med innebörden ”att vara ledsen”. I sig själv betyder inte nacham att man inte tillät det onda eller att man ens ändrade sitt sinne, utan bara ledsnad. Som Fader måste Gud göra många saker som Han sörjer över. När Skriften talar om att Gud ångrar sig, är det ur vår synvinkel, därför att det verkar som om Han har ändrat sig och gjorde inte det Han hade hotat att göra. Som en förälder till fem barn, har jag gjort det många gånger. Skillnaden mellan Gud och oss är att Han planerar och ser förseningar och omvändelser från första början. (3 Mos.23:19) Gud är icke en människa, så att han kan ljuga, icke en människoson, så att han kan ångra något. (1 Sam.15:29) Och den Härlige i Israel ljuger icke och ångrar sig icke; ty han är icke en människa, så att han skulle kunna ångra sig."

En annan sak som bevisar Guds suveränitet i tiden och i framtiden och att Gud planerar förseningar eller ”omvändelser” innan de har skett. Israel och USA har en unik egenart gemensamt. Båda två blev betrodda med Evangeliet i deras respektive tid. Från 887 f.Kr. var Israel i krig vart sjuttonde år under en period av femton cykler fram till 631 f.Kr. USA har också varit i krig vart sjuttonde år under en period av femton cykler från och med bildandet av de tretton ursprungliga staterna fram till Grenada år 1983-84. För bägge nationerna gäller att det var inga krig under den sjätte och den tionde cykeln. De enda möjliga undantagen till denna parallell är att Israel tycks ha haft en ödeläggande svältperiod i den fjärde cykeln i stället för krig och det tycks inte finnas någon redogörelse för något krig under deras trettonde cykel.

Cyklerna kan vara mera exakta utan att vi känner till det, men ingen sund person kan påstå att detta är en slump. Upprepningarna i historien visar klart att ett intellekt har kontrollen över det

förgångna och framtiden.