KAPITEL 8

Guds suveränitet över sjukdom,

död och förbannelse

Se nu, jag, jag är Gud, det finns ingen Gud vid sidan av mig. Jag dödar och jag gör levande, jag slår och jag helar. Ingen kan rädda ur min hand. (5 Mos.32:39)

 

Vår Gud sårar och dödar! Känns inte det obehagligt? För många människor känns det mycket obehagligt. De flesta har en känsla av att det bara är Satan eller människor som sårar och dödar. Men de är bara redskap; bara Gud har all auktoritet i himlen och på jorden. Gud gör alla dessa saker, därför att han är en rättvis domare. Gud arbetar sannerligen med oss från bägge hållen. Han sände förbannelsen för att omvända oss från synden och han sände Frälsaren för att befria dem som syndar. Han säger ”Jag dödar, och jag gör levande; jag slår och jag helar.” Detta motiverar oss att behaga, frukta och lyda Honom.  

När Gud sänder förbannelsen för att ge ånger och omvändelse, kan då människan befrias från den utan ånger och omvändelse? Människan har använt hela sin uppfinningsförmåga för att försöka kringgå omvändelsen, men de har alla kommit tillbaka för att förbanna honom.

Är vi starkare än Gud? ”När jag vill göra något, vem kan då avvända det?” Detta är tvärtemot världens villfarelse, men det är Guds syfte för världen att bli bedragen på detta sätt. Vi kan inte få någon ut från en förbannelse förutom genom Evangeliet. Ibland är Gud barmhärtig, men vi kan inte garantera att Gud befriar dessa som inte vandrar under blodet. Dessa tjänare som är överens med Gud kommer att ge Hans helandegåvor, befrielse och försörjning till dem som är i linje med Guds välsignelser genom omvändelse, tro och rättfärdighet. 

Gud, genom Paulus, överlämnade en man till Satan för att få honom att omvända sig.  

(1 Kor.5:5) …för att överlämna den mannen åt Satan till köttets fördärv, för att anden skall bli frälst på Herrens dag. Vare sig vi förstår det eller inte är syftet när Gud lämnar över någon till Satan eller hans demoner, gott. De tuktar och orsakar att denne någon beräknar syndens höga pris. Det är viktigt att vi förstår att det är Gud som har det yttersta ansvaret. Om det inte är så, är det bäst att vi börjar frukta djävulen. Om djävulen någonsin har auktoriteten att göra det han vill göra, har vi orsak att frukta honom, men Jesus förbjuder det. (Luk.12:4) Jag vill visa er vem ni skall frukta. Frukta honom som har makt att döda och sedan kasta i Gehenna. Ja, jag säger er: Honom skall ni frukta. Vi skall inte frukta de kärl Gud använder. Bara Gud har auktoritet att kasta någon i helvetet, efter det han har dödat. Gud kastar inte någon i helvetet? Det finns en smula sanning till det. Demonerna må kasta i helvetet, men Herren har auktoriteten. Vi är befallda att frukta endast Honom. Skälet till att Gud talar om för dem som följer honom att ”inte vara oroliga” är att Han alltid har kontrollen. 

Gud har aldrig fel. Människor skyller Gud för att någon som vi har kär, dör eller någon annan tragedi som inträffar, men Han har alltid rätt i det Han gör. Vi måste inse att Gud har bundit sig själv till Sitt Ord. (Ps.119:89) För evigt, HERRE, står ditt ord fast i himlen.

När Han en gång har sagt någonting, måste Han stå vid sitt Ord eller också är Han en lögnare och bryter sitt Ord. Om Han uppställer vissa villkor i Ordet för att de skall gagna oss, så måste vi uppfylla dessa villkor. (Rom.,f1:16) .. Det är en Guds kraft som frälser var och en som tror, Kan vi förvänta att Gud försörjer oss utan att tro Hans Ord?

Många otroende ”kristna” får utstå många umbäranden, därför att de inte har gått med på villkoren. Sedan säger de: ”Det kan inte ha varit Guds vilja att befria, hela eller välsigna mig.” Jesus sade aldrig att skälet till att de inte fick detta, var att det inte var Guds vilja. Han sa ”På grund av er otro”; Såsom du tror, så skall det ske dig.”; ”Din tro har botat dig”; och Ske dig efter din tro”. I Sin egen hemstad kunde inte Jesus göra så många stora gärningar på grund av deras otro. (Matt.13:58; Mark.6:5)

Om vi har ett problem, så måste vi skylla oss själva. (Gal.6:7) Bedra inte er själva. Gud bedrar man inte: det människan sår skall hon också skörda. (Matt.7:2) Ty med den dom ni dömer med, skall ni bli dömda, och med det mått ni mäter med, (ger ut) skall det mätas uppåt er. Om vi levde i oförlåtenhet och ändå bad Gud att hela vår kropp, skulle då inte Gud vara tvungen att bryta sitt Ord för att hela oss? (Matt.6:15) Men om ni inte förlåter människorna, skall inte heller er Fader förlåta era överträdelser. (Jak.5:16) Bekänn alltså era synder för varandra och be för varandra, så att ni blir botade. Kan vi förvänta oss att Gud ger, när vi inte först ger? (Luk.6:38) Ge, och ni skall få. Vad Gud gör är rätt och rättfärdigt. De som börjar tro på Guds suveränitet och Guds goda syfte ifrågasätter inte Gud.

De tror att Gud har kontrollen och förtröstar på Honom. Om vi tar tag i orsaken, kommer vi inte att bli tvungna att ha att göra med förbannelsen.

Varför är det så att djävulen nämns så sällan i Skriften, men att han ändå så ofta finns på kristnas läppar? De säger hela tiden att djävulen gjorde det och det. Han är bara en ängel (Grek. budbärare), men världen och den köttsliga församlingen har gjort honom till en gud, ”denna världens gud”. Han är en skapad varelse som används för att se till att Guds syften blir utförda. Genom Sin död tog Jesus ”dödens makt” (Heb.2:14) från djävulen för dem som tror.

Han hade aldrig auktoriteten över döden. Auktoritet är rätten att använda sin makt.

(1 Sam.2:6) HERREN dödar och gör levande, han för ner i dödsriket och upp därifrån.

Död och liv ligger i Herrens hand, inte i någon annans. Men återigen, det upphäver inte vårt ansvar. (Ords.18:21) Tungan har makt över död och liv. Vi behöver vara försiktiga att hålla med om vad Guds Ord säger, så att vi inte faller under förbannelsen. (Upp.22:18,19)  

(4 Mos.14:28)… jag skall göra med er så som ni själva har sagt inför mig. (Matt.12:37 Efter dina ord skall du frias, och efter dina ord skall du fällas."  Gud reagerar på det sätt som vi reagerar på Hans Ord. Allting lyder under det Ord som Gud har talat, även Hans egen vilja. (Ps.138:2) ty du har gjort ditt ord stort, utöver allt vad ditt namn hade sagt oss.  

Gud sätter Sitt Ord först, som en norm att förlita sig på, till och med utöver Sitt eget namn, som på hebreiska betyder ”karaktär och auktoritet”. Gud vill att vi skall veta att Han sätter Sitt Ord över varje önskan eller syfte som vi skulle kunna tänka oss att Han har. Men Hans Ord är Hans önskan och syfte.

(1 Sam.2:7) HERREN gör fattig och han gör rik, han ödmjukar och han upphöjer.

Många kristna tror att det är bara genom sin egen visdom eller bara genom hårt arbete som de kan ha framgång. Vi uppfostras från tidig ålder att för att du skall få ett framgångsrikt liv, så måste du leta reda på vilka möjligheter världen har för att bli ”framgångsrik”. Men Gud säger: Nej, sök först Guds rike och hans rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också. (Matt.6:33) Om vi söker världen först, kommer vi att få klara oss utan riket, men om vi söker riket först, kommer våra behov att bi täckta. (Fil. 4:19) Så skall min Gud, efter sin rikedom på ett härligt sätt i Kristus Jesus ge er allt vad ni behöver. Gud kommer att fylla alla våra behov för att främja Hans vilja och rike i våra liv. Han kommer också att göra detta för oss medan vi gynnar Hans rike i andra människors liv.

Genom Guds nåd gjorde jag detta, när Gud sa till mig ”Du skall aldrig arbeta för människor igen.” Herren visade mig att jag skulle arbeta för Hans rike i Pensacola, Florida. Eftersom jag inte hade någon möjlighet att köpa ett hus eller en bil och eftersom jag hade varit utan låneskuld i många år, så bad jag Herren ge dessa saker till mig. Inom sex månader hade Han gett mig det jag bett om, men han fick mig att ge bort det hus och den bil jag hade. Han har sörjt för oss allt sedan dess. Så förstå detta: Jag tror Gud vill förse oss med allt vi behöver. Vem gav mat åt och hade omsorg för lärjungarnas hustrur och barn när de följde Jesus under 3½ år och även framgent? Paulus sade att de hade hustrur i 1 Kor.9:5 och där det fanns hustrur fanns det barn på den tiden.

Framgång i Guds rike är inte samma sak som framgång i världen.(Ords.13:7) Den ene vill anses rik men har ingenting, den andre vill anses fattig men äger mycket. Vi har inte blivit satta här för att bli rika eller för att göra den gamla människan framgångsrik. Vi har blivit satta hit för att göra den andliga människan framgångsrik. Jesus och lärjungarna är våra förebilder. De hade inte kärlek till den världsliga ting. (1 Joh.2:15) Oberoende av hur mycket de framgångsteologiska människorna vill göra Jesus rik på grund av Hans sömlösa mantel eller genom att försöka trycka igenom en kamel genom ett nålsöga, så kan inte det göras på ett ärligt sätt. Herren ger auktoritet till djävulen för att fresta oss med rikedomar. (Matt.4:1) Sedan fördes Jesus av Anden ut i öknen för att frestas av djävulen (8) Därefter tog djävulen honom upp på ett mycket högt berg och visade honom alla riken i världen och deras härlighet. (9) Och han sade: "Allt detta vill jag ge dig, om du faller ner och tillber mig."

  Djävulen erbjöd Jesus allting i hela världen om Han ville tjäna honom. (Matt.6:24) Ingen kan tjäna två herrar. Antingen kommer han då att hata den ene och älska den andre, eller kommer han att hålla sig till den ene och se ner på den andre. Ni kan inte tjäna både Gud och mammon. Detta är Guds sätt att ta reda på vem som älskar Honom och gallrar på så sätt ut Sin hjord. De som använder tro för att bli rika ber om att bli bedragna.

I 1 Tim.6:5-11 anbefalls den troende att vara nöjd med mat och kläder och att fly kärleken till pengar som leder bort från tron med frestelser som leder till många dåraktiga och smärtsamma begär. Den rike lägger upp förråd av någon annans mat och förnödenheter i sin egenkärlek.

Enligt Gud finns det tillräckligt med mat på jorden för att mätta alla. (Pred.5:11) När ägodelarna förökas är det många som äter av dem. Vilken nytta har ägaren av dem utom att hans ögon får se dem? Svältande människor kommer att peka finger på domens dag.

(5 Mos.28:15) Men om du inte lyder HERRENS, din Guds, röst och inte håller fast vid och följer alla hans bud och stadgar som jag i dag ger dig, så skall alla dessa förbannelser komma över dig och nå fram till dig.(20) HERREN skall sända över dig förbannelse, förvirring och straff i allt vad du gör och företar dig, till dess du förgörs och snabbt förgås för dina onda gärningars skull, eftersom du har övergivit mig.

(21) HERREN skall låta pesten drabba dig, till dess han har utrotat dig ur det land dit du nu kommer för att ta det i besittning. (22) HERREN skall slå dig med tärande sjukdom, feber och hetta, med brand och svärd, med sot och rost. Detta skall förfölja dig till dess du förgås.(24) Damm och stoft skall vara det regn HERREN ger åt ditt land. Från himlen skall det komma ner över dig, till dess att du förgörs.

(25) HERREN skall låta dig bli slagen inför dina fiender. På en väg skall du dra ut mot dem, men på sju vägar skall du fly för dem, och du skall bli ett avskräckande exempel för alla riken på jorden. (27) HERREN skall slå dig med Egyptens utslag och bölder, med skabb och skorv, så att du inte kan botas. (28) HERREN skall slå dig med vanvett, blindhet och sinnesförvirring. (35) HERREN skall slå dig med svåra bölder på knän och ben, ja, från fotbladet ända till hjässan, så att du inte skall kunna botas.
(36) HERREN skall föra dig och den kung som du sätter över dig bort till ett folk som varken du eller dina fäder har känt, och där skall du tjäna andra gudar, gudar av trä och sten.

Notera att Herren kommer att sända förbannelsen. Varför är det så att den köttsliga församlingen säger att Gud inte gör dessa saker? Varför och hur gör Gud detta? (47)Eftersom du inte tjänade HERREN, din Gud, med glädje och av hjärtans lust, medan du hade överflöd på allt,(48) skall du komma att tjäna fiender som HERREN skall sända mot dig,…. Gud använder fiender för att utföra förbannelsen på de upproriska. Det är svart eller vitt. Om vi inte tjänar Gud, tjänar vi våra fiender som Herren sänder. Herren sänder förbannelsen och fiender för att tukta oss. Det är den rollen som djävulen, demonerna och de ogudaktiga spelar. Det är Herren som tar åt sig äran, så att vi vet att vi måste frukta Herren och tjäna Honom med glädje och med tacksamma hjärtan, på grund av ett överflöd av allt.

Somliga kanske tänker att deras särskilda förbannelse inte är uppräknad i 5 Mos.28 och är därför inte under Herrens välde. (5 Mos.28:61) Också många andra sjukdomar och plågor, som inte är nerskrivna i denna lagbok, skall HERREN låta komma över dig till dess att du går under. OJOJ! (Ords.3:7) Håll dig inte själv för vis, frukta HERREN och fly det onda. De som fruktar Gud och omvänder sig har varje rättighet att åberopa Jesu offer för befrielse från förbannelsen. (Gal.3:13) Kristus friköpte oss från lagens förbannelse, när han blev en förbannelse i vårt ställe. Det står skrivet: Förbannad är var och en som är upphängd på trä. (14) Vi friköptes, för att den välsignelse Abraham fått skulle i Jesus Kristus komma till hedningarna och för att vi genom tron skulle få den utlovade Anden.

 Vad är Abrahams välsignelse? (1 Mos.24:1)HERREN hade välsignat honom i allt. Pris ske Gud! Hela den förbannelse som vi skulle haft blev lagd på Jesus. Allt vi behöver göra är att ångra oss och tro. Vi har blivit välsignade i allt.

(4 Mos.14:11) Och HERREN sade till Mose: "Hur länge skall detta folk förakta mig? Och hur länge skall de vägra tro på mig trots alla de tecken jag har gjort ibland dem? (12) Jag skall slå dem med pest och utrota dem, men dig vill jag göra till ett folk som är större och mäktigare än detta." Det saknas inga exempel på att Gud gör detta. Under Noas dagar gjorde Gud just detta och återbefolkade Sin jord med Noas söner. Vår text handlar om det tillfälle, när de tolv spejarna gick in i Kanaans land. Gud hade lovat Kanaans land till Sitt folk. Det var ”Löfteslandet”. De tio spejarna kom tillbaka med en dålig rapport: De skulle inte kunna inta landet från kanaanéerna. Detta förargade Gud, därför att Han hade talat om för dem att Han hade gett dem deras land.

Kanaans land är en ”förebild” på vår kropp. Både landet och vår kropp år gjorda av jord (mull). (1 Kor.3:9) 9 Ty vi är Guds medarbetare, och ni är en Guds åker,(Grek. ”plöjd mark”) en Guds byggnad. Gud vill ha Kristi frukt, den andliga människan, att växa upp i Hans land. Gud varnar dem som har tagit del av Hans Ande och Ord att inte avfalla som ett land som inte bär frukt. (Heb.6:7) Ty en åker som dricker regnet (Ande och Ord) som ofta faller på den och som ger god gröda åt dem som den brukas för, den åkern får välsignelse från Gud. (8) Men bär den törnen och tistlar är den värdelös, och förbannelsen är inte långt borta. Slutet blir att den bränns av. Gud förbannar det land som inte bär frukt. För de som är födda på nytt, har Gud gett detta land (kropp) att bli totalt kontrollerad av den andliga människan. Gud sände israeliten, den andliga, pånyttfödda människan att inta Löfteslandet från kanaanéerna, som representerar köttets begär, den gamla människan. Namnen på de folk som bodde i Kanaan beskriver i hebreiskan köttets begär. (1 Mos.10:15-18) Deras kungar representerar de andevärldens furstar och väldigheter som regerar över köttet.

Idag kommer tio av tolv Guds tjänare (andliga ledare och pastorer) med en dålig rapport: Att vi inte förmår att inta detta land. De lär ut att vi borde vara tillfredställda med att vara förlåtna, men att vi inte kan förvänta oss att bli helgade från köttets begär, för att kunna regera över detta land. I denna förebild säger Gud klart och tydligt till oss att ta upp Andens svärd, som är Hans Ord (Hebr.4:12), för att döda den gamla människan som bor i vårt land, ta över hans hus och odla vår egen gröda (Andens frukt). (2 Kor.7:1) 1 Då vi alltså har dessa löften, (Andens svärd) mina älskade, så låt oss rena oss från all besmittelse från kött och ande och i gudsfruktan fullborda vår helgelse. Gud skulle inte säga att vi skulle göra någonting som vi inte kunde klara av genom tron på Honom. (Gal.2:20) och nu lever inte längre jag, (den gamla människan eller kanaanéen) utan Kristus lever i mig. (den nya människan eller israeliten). För dem som inte tror på den goda rapporten kommer Gud att ”slå [dem] med pest och utrota dem”.

Josua och Kaleb trodde att Löfteslandet var deras och att de kunde inta det från kanaanéerna. (4 Mos.14:9) Men var inte upproriska mot HERREN och frukta inte för folket i landet, för de skall bli som en munsbit för oss. Deras beskydd har vikit ifrån dem, men HERREN är med oss. Frukta inte för dem." Den gamla människan är som en munsbit för den nya människan. Den andliga människan växer, när han uppslukar den gamla människan. Eftersom de ockuperar samma territorium, måste den gamla människan dö så att den andliga människan kan leva och växa. Herren har tagit bort beskyddet från den gamla människan, för dem som tror.

(Jos.1:3) Varje plats där ni sätter er fot har jag givit er, som jag lovade Mose. Guds Ord är alltså en förebild på Löfteslandet. Varje löfte som vi står på, kommer Gud att ge till oss. Jag är ingen samfundsmänniska, men jag har delat Ordet i dessa kyrkor.

Jag har fått klart för mig att varje samfund tror på en del av Ordet; det som ger den utlovade förmånen. Medlemmarna i dessa samfund ges mer och mer av Ordet och följaktligen får möjlighet att ta emot mer och mer av dess förmåner. Idag är mycket av det vi hör i kyrkorna dåliga rapporter. Deras budskap går ut på att vi inte kan tro på att Gud vill hela, förse, helga eller befria från förbannelsen, därför att vi inte kan veta Hans vilja. Till dem säger jag: ”Gå in i Ordet och hitta Hans vilja så att du inte blir utan den.” Gud säger i Sin suveränitet ”till er har Jag gett det.”

(1 Mos.7:4) Ty om sju dagar skall jag låta det regna på jorden i fyrtio dagar och fyrtio nätter, och jag skall utplåna från jorden alla varelser som jag har gjort." Vad föranledde Gud att förstöra hela jorden? (1 Mos.6:12) Gud såg på jorden, och se, den var fördärvad, eftersom alla människor levde i fördärv på jorden.  Så är det i våra dagar.

(Matt.24:37) Ty som det var i Noas dagar, så skall det vara vid Människosonens återkomst. Om vi idag säger att det är Gud som orsakar den förstörelse som kommer, så skulle människor bli förnärmade. Tills vårt sinne är förnyat genom Ordet, anser vi att människan i grunden är god och att hon inte förtjänar en sådan behandling. Gud kommer att bevisa att detta är en vanföreställning.

Gud ser människan som ett vilddjur (beast). Människan är uppenbarligen kapabel att göra saker som inte ens djuren kan. I motsats till vad avfälliga teologer säger, har människan inget företräde framför djuren. (Pred.3:18) Jag tänkte: För människornas skull sker detta, för att Gud skall pröva dem och för att de skall se att de i sig själva är som djuren. (19) …..Alla har de samma livsande. Ja, människorna har inget att komma med framför djuren. Notera att den fallna människan är en ande med djuren. Somliga säger att djuren inte har någon ande, men det är också falskt. (Pred.3:21) Vem vet om människornas ande stiger uppåt eller om djurens ande far ner under jorden? Som du kan se, så går inte alla djur ner och alla människor går inte upp. ”Andedräkt” i dessa versar är på hebreiska ordet för djurens ande. (1 Mos.7:22; Ps.104:29,30). Man säger att människan är en högre skapelse därför att hon har en själ och att djuren inte har det. Lögn! (1 Mos.1:30) Men åt alla djur på jorden, åt alla fåglar under himlen och åt allt som krälar på jorden, åt allt som har liv (Hebr. ”själ”) ger jag alla gröna örter till föda." [se också: Job 12:10; 3 Mos.17:11]

Gud säger att den fallna (ungenerated) människan inte är högre än ett djur.

(Ef. 2:3) Bland dem var vi alla en gång, när vi följde våra syndiga begär och gjorde vad köttet och sinnet ville. Av naturen var vi vredens barn, vi liksom de andra. Innan vi kände Gud, så var enda fördelen med oss att vi utgjorde en bra jord för Gud att så Sitt utsäde i. Vår jord är inte bättre än människan bredvid oss. (Rom.9:21) Har inte krukmakaren den rätten över leret att av samma klump göra ett kärl för hedrande användning och ett annat för mindre hedrande?  Personligen frågar vi ”Gud, varför skulle du utvälja mig?” Det är uteslutande en utkorelse. Vi tänker ”Det måste vara något annorlunda med mig.” Nåja, kanske några saker. (1 Kor.1:27-28) Nej, det som för världen var dåraktigt har Gud utvalt,… och det som för världen var svagt har Gud utvalt,… 28 och det som för världen var oansenligt och föraktat, ja, det som inte var till, har Gud utvalt … (29) för att ingen människa skall berömma sig inför Gud. Vår gamla människa är inte bättre än den hedniska gamla människan, som aldrig kommer att känna Gud och som kommer att förkasta Honom hela sitt liv. Gud valde vår gamla människa till att bli en surrogatmamma för Hans andliga säd som Han sår i oss genom sitt Ord från ovan. Detta är den gamla köttsliga människans huvudsakliga värde för Gud. Gud vill inte ha den köttsliga gamla människan, utan frukten som blir född i honom. (1 Kor.15:50)… att kött och blod inte kan ärva Guds rike… (Joh.3:3) Jesus svarade: "Amen, amen säger jag dig: Den som inte blir född på nytt (grek. ”från ovan”) kan inte se Guds rike."

Herren tillintetgjorde hela mänskligheten utom Noa och sju andra! (1 Mos.6:8) Men Noa hade funnit nåd inför HERRENS ögon. Detta betyder att han inte hade gjort sig förtjänt av Guds frälsning. Det är bara dem som har funnit nåd genom tro och som frambringar frukt som bygger Jesu ark. Egyptens plågor var förebild till de domar under vedermödan som skall övergå världen. Vid uttåget ur Egypten så var det bara de som åt hela påskalammet, som var en förebild på Kristus, som undgick domen. (2 Mos.12:9-11, 29-31) Ni skall inte lämna kvar något av köttet till morgonen.” ” huvud, (sinne) fötter (vandring) och innanmäte (hjärta), måste ätas upp. De som införlivar allt vad Kristus är och gör i tro på löftena undgår syndens och dödens dom. (2 Mos.12:23) Ty HERREN skall gå fram för att slå Egypten. Men när han ser blodet på det övre dörrträet och på de båda dörrposterna skall han gå förbi dörren och inte tillåta fördärvaren att komma in i era hem och slå er.  Tvärtemot vad människor vanligtvis tror (popular opinion), var det Herren som gick förbi israeliterna som levde under blodet. Det var Han som slog egyptierna. Fördärvaren var i Hans tyglar. Denna berättelses moral är gudsfruktan och att leva under blodet i tro. (Ps.91:1) Den som sitter under den Högstes beskydd och vilar under den Allsmäktiges skugga.

(Ps.111:10) Att frukta HERREN är början till vishet. Om vi är lydiga, så behöver vi inte frukta. Fruktan är bara ett medel att nå målet. När vi med flit är olydiga, behöver vi frukta Gud. Synder begångna av okunnighet (Rom.5:13; 7:8,9) och för att du misslyckas är under blodet. Men vi kan inte åberopa Jesu offers förmåner om vi vandrar i uppsåtlig synd. Heb.10:26) Men om vi syndar med vett och vilja sedan vi fått kunskap om sanningen, finns det inte längre något offer för synder, (27) utan en fruktansvärd väntan på domen och en förtärande eld, som skall uppsluka motståndarna. Jesus bar alla synder. Han bar också straffet för alla synder, utom när du är olydig med flit. Notera att det finns ”inte längre något offer” för den synden. Vi borde ha ”en fruktansvärd väntan på domen”. Många har fått en förljugen undervisning om rening i blodet. (1 Joh.1:7) Men om vi vandrar i ljuset, liksom han är i ljuset, så har vi gemenskap med varandra, och Jesu, hans Sons, blod renar oss från all synd. Blodet renar den som vandrar i Ordets ljus, inte i den uppsåtliga syndens mörker.

För uppsåtlig olydnad, blir vi utlovade säker dom. Vi betalar priset för denna synd här och nu, som vi kan läsa i följande versar. (Matt 18:34) Och i sin vrede överlämnade hans herre honom till fångvaktarna, tills han hade betalt allt vad han var skyldig.(35) Så skall också min himmelske Fader göra med er, om ni inte var och en av hjärtat förlåter sin broder." Gud kommer att använda demoner för att få oss att betala för den synd som begås med vilje.(Matt.5:25) Var angelägen om att göra upp med din motpart när du är med honom på vägen, så att din motpart inte överlämnar dig till domaren och domaren överlämnar dig till fångvaktaren och du blir kastad i fängelse. (26) Amen säger jag dig: Du slipper inte ut därifrån, förrän du har betalat till sista öret. Fängelset är här ett andligt slaveri i synden och förbannelsen, som utförs av demoner. Jesus kom för att ”ropa ut frihet för de fångna och befrielse för de bundna (Jes.61:1). Uppsåtlig synd kastar oss tillbaka in i den fångenskap som Jesus befriat oss ifrån.

David begick en uppsåtlig synd med Batseba. När han ångrade sig, sa profeten Natan "Så har också HERREN förlåtit dig din synd.”, men han sa också, ”Så skall nu aldrig svärdet vika från ditt hus,”.  Med andra ord: Jag förlåter dig, men du måste ta straffet. Det visade sig vara sant, för David förlorade tre söner och mycket folk. Hans egen son Absalom vann sympati hos folket och eftertraktade riket. David fick fly för sitt liv. Vi agar inte våra barn för misslyckanden eller misstag, utan om de är uppsåtligt olydiga. Paulus säger Ja, det goda som jag vill gör jag inte, men det onda som jag inte vill, det gör jag. Men om jag gör det jag inte vill, då är det inte längre jag som gör det, utan synden som bor i mig. (Rom.7:19,20) Paulus svek Gud i en synd som hans vilja var emot. Lägg märke till att han hatade synden och han blev inte förklarad skyldig; den gamla syndanaturen var skyldig. När vi är emot synden, så ställer Gud sig på vår sida mot synden. Han ställer sig på den andliga människans sida emot den gamla människan. I detta läge ropade Paulus ut till Herren (24) Jag arma människa! Vem skall frälsa mig från denna dödens kropp? Sedan accepterar han Guds löfte om befrielse genom tron. (25) Gud vare tack, Jesus Kristus, vår Herre!

Jesus bar syndens förbannelse för personer som, likt Paulus, är ångerfulla.

(Luk.14:33) På samma sätt kan ingen av er vara min lärjunge, om han inte avstår från allt han äger. Jesus sade inte att vi måste sälja allt vi äger, men vi måste ge upp allt vi har. Det är inte samma sak. Vi måste ge upp ägandeskapet. Vi äger ingenting längre och bestämmer inte heller över våra rättigheter, vår vilja eller vår egendom; vi är förvaltare. Vår förpliktelse till Gud behöver vara total. Vi behöver lägga allting i Guds hand och låta Honom tala om för oss vad vi skall göra med det. Jag tror det är vad berättelsen om Ananias och Safira handlar om. (Apg.5:1) En man som hette Ananias sålde tillsammans med sin hustru Safira en egendom.(2) Med sin hustrus vetskap tog han undan något av köpesumman och bar fram en del och lade för apostlarnas fötter. (3) Då sade Petrus: "Ananias, varför har Satan uppfyllt ditt hjärta, så att du ljög mot den helige Ande och tog undan en del av pengarna för jorden? (4) Var inte egendomen din så länge du hade den kvar? Och när den var såld, var inte pengarna dina? Varför har du i ditt hjärta bestämt dig för att göra något sådant? Du har ljugit, inte bara för människor utan för Gud."  I en tid när församlingen gav upp all lyx för att möta behovet hos sina bröder, handlade dessa två som om de också gav upp allt. De trodde att de ljög för människor, men de ljög för Herren. (Matt.25:40) ….Allt vad ni har gjort för en av dessa mina minsta bröder, det har ni gjort mot mig. Deras förpliktelse mot kroppen var inte det som de ville att människorna skulle tro. Som ett resultat av detta, dödade Gud dem. (Apg.5:5) När Ananias hörde de orden föll han ner och dog, och stor fruktan kom över alla som hörde det. Sedan kom Safira in. Petrus sade till henne: "Varför har ni kommit överens om att fresta Herrens Ande? Se, de män som har begravt din man står vid dörren, och de skall också bära bort dig."(10) Och plötsligt föll hon ner död vid hans fötter.  Gud talade ut ett profetiskt ord genom Petrus, som gav auktoritet till Satan att döda dem.

Jag är övertygad om att detta händer idag också. Eftersom människor bara ser naturliga orsaker till att någon dör, tror de inte att Gud är ansvarig och fruktar därför inte. Gud använder naturliga metoder. Vem vet vad som dödade Ananias och Safira? Kanske dog de av hjärtattack. Somliga blir sjuka i församlingen idag och dör av samma orsak: Brist på ärlig förpliktelse till Gud och Kristi kropp. Deras synd förorenar kroppen. Deras död kanske inte är lika dramatisk som Ananias´och Safiras. På den tiden ärade och försvarade Gud en ren församling, men så är det inte idag. Mycket ogräs kommer in i församlingen, precis det som Jesus sade skulle hända. ”Församling” (lat.ecclesia=de utkallade, övers. anm) betyder ”de utkallade”. Det är ingen byggnad full av människor som inte är överlåtna. En stor fruktan kom över församlingen på Ananias tid. De såg Guds hand på hycklarna som falskeligen försökte förena sig med dem som var avskilda för världen.(11) Och stor fruktan kom över hela församlingen och över alla andra som hörde detta. Även de förlorade fruktade Gud och Hans folk. De hade tillräcklig respekt för att inte förena sig med dem utan kristen överlåtelse. (13) Av de andra vågade ingen sluta sig till dem, men folket uppskattade dem. (14) Och ännu fler kom till tro på Herren, en skara av både män och kvinnor. Församlingen kommer återigen genom vedermödan att bli helig. Gud kommer att försvara henne från de köttsliga föroreningarna. Många kommer att ansluta sig till Herren.

Somliga som kom tillsammans för att äta Herrens måltid i Korint, hade inte respekt för kroppen, utan levde efter sina köttsliga begär. De åt sig mätta av brödet och drack sig druckna av vinet, medan de fattiga bröderna fick vara utan. (1 Kor.11:20-22) Paulus måste påminna dem om att detta inte bara var en ceremoni. (1 Kor.11:26) Ty så ofta ni äter detta bröd och dricker av denna bägare, förkunnar (förevisar) ni Herrens död till dess han kommer. När vi äter brödet och dricker vinet, säger vi: ”Vi tar del av Jesu kropp och Jesu blod. Vi tar del av Hans död och liv”. När de påstod sig vara under denna förpliktelse, men deras giriga handlingar bevisade motsatsen, lät Gud domen falla över dem. (27) Den som därför äter brödet eller dricker Herrens bägare på ett ovärdigt sätt, han syndar mot Herrens kropp och blod. (28) Var och en skall pröva sig själv (undersöka) och så äta av brödet och dricka av bägaren. (29) Ty den som äter och dricker utan att urskilja Herrens kropp, han äter och dricker en dom över sig. (30) Därför finns det många svaga och sjuka bland er, och ganska många är insomnade. (dog) De blev tuktade och några dog. De var i sanning inget exempel på Herrens död, eftersom deras kött på ett så tydligt sätt fortfarande levde. De tog ingen hänsyn varken till Kristi kropp eller sitt eget samvete. (31) Om vi gick till rätta med oss själva, skulle vi inte bli dömda. (32) Men när vi döms fostras vi av Herren, för att vi inte skall bli fördömda tillsammans med världen. De flesta församlingar anser sjukdom och dödsplågor vara från djävulen hellre än att se det som Herrens tuktan och därför har de ingen anledning att ångra sig.

Gud har lika stor förmåga att försvara dem som är lydiga. Han förberedde en andlig ark i Sion, när fienden kom in som en flod och erövrade Israel och Juda. (2 Kon.18:11,12) Precis det som skedde med Noa, så undkom en kvarleva för att återbefolka Guds land. (2 Kon.19:30) Och de räddade av Juda hus som blivit kvar, (kvarleva) skall på nytt skjuta rot nertill och bära frukt upptill. (31) Ty från Jerusalem skall en kvarleva gå ut, de räddade från Sions berg. HERRENS nitälskan skall göra detta. De som var i denna ark var skyddade från det framrusande flodvattnet. Det som blivit gjort, kommer att göras igen, och det som hänt, kommer att hända igen. (Pred. 1:9) Historien måste upprepas, så kom in i arkens trygghet. (35) Samma natt gick HERRENS ängel ut och slog 185.000 i assyriernas läger, och när man steg upp tidigt följande morgon, se, då låg där fullt av döda kroppar. Herren dödade 185.000 som inte kände Honom. Det är inte ens lika många som i en storstad idag. Oklahoma City sörjde över 200 människor; en stad som har en befolkning på över 500.000. Vi ser detta som en fruktansvärd sak och det är det. Men Herren har rätt när Han gör detta, lika rätt som under Noas tid. De som fanns i Murrah building i Oklahoma City och de som fanns i World Trade Center Towers i New York och som förblev i Kristi ark kunde inte dö. De bytte bara adresser! Himlen är ingen dålig plats, gott folk! De människorna är lyckliga i Jesu armar. (Ps.116:15) Dyrbar i HERRENS ögon är hans frommas död. Det fanns de som undgick katastrofen fysiskt precis som de var på Sion eller i arken. De blev varnade att inte gå dit eller lyckades fly på ett mirakulöst sätt. Detta kommer att hända för många, som inte är under förbannelsen, genom tron på löftena.

Många har haft drömmar och syner om städer och nationer som blivit utsatta för ett atombombsanfall. Över sexton miljoner människor bor i New York med omnejd, för att ta ett exempel. Många kommer att en dag bli dödade i det första verkliga världskriget. (Jer.25:32) Så säger HERREN Sebaot: Se, en ofärd går ut från folk till folk och en väldig storm stiger upp från jordens yttersta ände. (33) De som på den dagen blir slagna av HERREN skall ligga från jordens ena ände till den andra. Man skall inte hålla dödsklagan efter dem, inte samla upp och begrava dem, utan de skall bli gödsel på marken. Lägg märke till att det är Gud som tar åt sig äran att rena jorden från de ogudaktiga.

(Upp.5:1) Och jag såg i högra handen på honom som satt på tronen en bokrulle med skrift både på insidan och utsidan, förseglad med sju sigill. (2) Och jag såg en väldig ängel som ropade med hög röst: "Vem är värdig att öppna bokrullen och bryta dess sigill?" Dessa sigill är domens sigill som kommer att utplåna den största delen av mänskligheten. (3) Men ingen i himlen eller på jorden eller under jorden kunde öppna bokrullen eller se in i den. (4) Och jag grät bittert över att det inte fanns någon som var värdig att öppna bokrullen eller se in i den. (5) Men en av de äldste sade till mig: "Gråt inte! Se, lejonet av Juda stam, Davids rotskott, har segrat, och han kan öppna bokrullen och bryta dess sju sigill."

Uppenbarelseboken profeterar om domar som kommer att döda en fjärdedel av mänskligheten (Upp.6:8) och senare en tredjedel av mänskligheten (Upp.9:15,18) och ännu senare hela mänskligheten (Upp.20:7-9,15) I Uppenbarelseboken 5 grät Johannes över att ingen befanns värdig att öppna bokrullen. Sedan berättades det för honom att Jesus, Lejonet av Juda stam, hade övervunnit och befanns värdig att öppna bokrullen. Varför är det så viktigt att döda så många? Det är på grund av hur världen har behandlat Guds folk. (Upp.6:9) När Lammet bröt det femte sigillet, såg jag under altaret deras själar som hade blivit slaktade för Guds ords skull och för det vittnesbörd som de hade. (10) De ropade med hög röst: "Herre, du som är helig och sannfärdig, hur länge skall det dröja innan du dömer jordens invånare och utkräver hämnd för vårt blod?" Vid denna tid kommer jorden att bli polariserad och det kommer att bli en hämningslös förföljelse mot de kristna. De heliga själva kommer att vädja till Gud att utplåna det världsvida vilddjuret, som kommer att föra krig mot Hans folk.

I 1 Samuelsboken 4 var israeliterna och filistéerna i krig. Herren visade mig att detta är en förebild på våra liv. Filistéerna representerar den köttsliga människan och israeliterna den andliga människan. Dessa två människotyper är i krig med varandra hela tiden. (Gal.5:17) Ty köttet söker det som är emot Anden och Anden söker det som är emot köttet. De två strider mot varandra för att hindra er att göra det ni vill. I 1 Samuelsboken 4:11 stal filistéerna Förbundsarken. Israeliten är den rättmätige ägaren till Förbundsarken. Om vi är frälsta, finns ”Förbundsarken” i vår ande, därför att inuti vår ande finns Guds närvaro. I detta krig stal filistéerna Arken. De fem filisteiska furstarna försökte ställa Arken i var och en av de fem största städerna. I varje stad till vilken de tog Arken föll Guds förbannelse över människorna och de fick bölder och dog. När vår köttsliga människa tar Arken dit hon vill i stället för dit den andliga människan skulle ta den, så kommer Guds dom att falla över oss. Vi kan till och med dö! Detta är dödens och syndens förbannelse. (1 Sam.5:6) HERRENS hand var tung över asdoditerna. Han ställde till förödelse bland dem genom att han i Asdod och tillhörande områden slog dem med bölder. Det är Guds hand och Hans förbannelse som Han använder för att få oss att vända om från vår egen väg i stället för att följa Arken. Överallt som den köttsliga människan tog Arken, var Guds förbannelse uppenbar. ”De trolösas väg är alltid hård” (eng. ”the way of transgressors is hard”).

(Rom.8:13) Om ni lever efter köttet kommer ni att dö. Men om ni genom Anden dödar kroppens gärningar skall ni leva.(14) Ty alla som drivs av Guds Ande är Guds söner. När Arken leder oss, är vi söner, och när vi leder den utsätts vi för förbannelse. Arken ledde Israel genom öknen, precis som vi skall bli ledda genom denna världen. Gud använder både morots- och käppmetoden. De fem filisteiska furstarna representerar de fem sinnena som regerar över den köttsliga människan. När vi vandrar efter köttet, gör vi det som våra köttsliga sinnen säger i stället för att använda våra andliga sinnen. (2 Kor.5:7) Ty vi lever här i tro, utan att se. Bibeln säger att mognad är att genom övning har fått sinnet skärpt till att skilja mellan gott och ont. (Hebr.5:14) Det är det som Jesus kallar att ha ögon att se med och öron att höra med. Det finns bröder i himmelriket som är i olika åldrar. När du kom till Herren, var du så ivrig att veta mer om Honom. Det var Gud när du vaknade och Gud när till gick och la dig. Det var Gud som fanns i ditt sinne hela dagen. Har jag inte rätt? Den intensiva önskan att lära känna och tjäna Gud är aldrig menad att lämna oss. Det är att vandra efter Anden. Ditt intresse är Gud. I denna förebild fick förbannelsen över den köttsliga människan för att hon tagit över anden, till följd att filistéerna ångrade sig. (1 Sam.5:10) Då sände de Guds ark till Ekron. Men när Guds ark kom till Ekron, ropade ekroniterna: "De har flyttat Israels Guds ark till oss för att döda oss och vårt folk." (11) De sände bud och samlade alla filisteernas furstar och sade: "Sänd bort Israels Guds ark, så att den får komma tillbaka till sin plats igen och inte dödar oss och vårt folk." Ty en dödlig förvirring hade uppstått i hela staden. Guds hand låg mycket tung över den. (12) De av invånarna som inte dog blev slagna med bölder, och ropet från staden steg upp mot himlen. Notera att ”Guds hand” var emot den köttsliga människan som tog auktoriteten över Arken. Vi är Guds tempel. Vi skall inte ta Guds tempel dit Han inte vill att vi skall gå eller göra med det som vi vill. De sände tillbaka Arken med ett syndoffer för de fem furstarna och de köttsliga människor som de regerade över. Då lyftes förbannelsen bort.

Kommer du ihåg när vi såg hur Gud använde Satan för att få David att räkna Israel? (2 Sam.24:1) Åter upptändes HERRENS vrede mot Israel, och han uppeggade David mot dem och sade: "Gå och räkna Israel och Juda.  Då bestraffades de av Gud för sin synd, som Han uppeggade David att göra. (15) HERREN sände då pest i Israel, från morgonen intill den bestämda tiden, och sjuttiotusen personer av folket dog, från Dan ända till Beer-Sheba. Kristna har trott att om man sätter en god människa till att regera över dem, så skulle det hålla dem borta från domen. När Gud blev vred över Israel, uppeggade Han David, ”en man efter Sitt eget hjärta”, för att föra dem fram till platsen för domen: Gud dödade 70.000 israeliter. Det finns ingen möjlighet att avstänga oss från domen om vi behöver den. Om Gud kan använda en god människa, tänk då på vad Han kan göra med det avfallna ledarskapet i församlingen nu! Ledarskapet i detta land (författaren menar USA, men det är likadant i de nordiska länderna, övers. anm) finns här för att föra oss in i straffdomen. De söver människorna med talet om framgång, att alla skall flyga iväg (Jesu tillkommelse, rapture) och engång-frälst-alltid-frälst läran. De är här för att hålla människorna lugna tills de ”faller över kanten” och aldrig blir Jesu lärjungar. Alla dessa som är vilseledda av dessa ledare kommer att vara utan ursäkt, därför att de hade Boken. Om vi förtröstar på människor, är vi illa ute.

Gud dömer dem som tar åt sig äran för det som Han har gjort. (Apg.12:21) På utsatt dag klädde sig Herodes i kunglig skrud och satte sig på tronen och höll ett tal till dem.

    (22) Då ropade folket: "En guds röst är detta, inte en människas!" (23) Genast slog en Herrens ängel honom, därför att han inte gav Gud äran, och han blev uppäten av maskar och dog. När jag mediterade över dessa versar, kom jag till den slutsatsen att våra prioriteringar är totalförvrängda. Herodes hade dödat Johannes Döparen och Jakob och nu förföljde han församlingen. Gud dödade inte Herodes på grund av dessa till synes goda skäl. Herodes tog åt sig den ära som rätteligen tillhörde Gud. Guds syfte blev uppfyllt genom dessa som dog och blev förföljda. Gud blir inte vred, när Hans syfte blir uppfyllt. Jesus sade att vi måste förlora våra liv, för att vinna våra liv. Detta att förlora sitt gamla liv kan vara att dö till köttet under tiden vi lever eller att dö till köttet, när vi dör den fysiska döden. (Ps.116:15) Dyrbar i HERRENS ögon är hans frommas död. Gud kommer inte att gråta över köttets död i Hans heliga. Han kommer att fröjda sig över att nu ha fullkomlig gemenskap med dem i riket därför att deras kött är dött. Jesus använde uttrycket ”gå in i livet” (Matt.18:8) när det gällde de heligas död. Det är så dumt att fråga Gud när vi inte ser den stora bilden som Han gör. (Jes.57:1) Den rättfärdige går under, men ingen bryr sig om det. Fromma människor rycks bort, utan att någon inser att den rättfärdige tas bort för att slippa ondskan. (2) Han går in i friden. De som vandrar sin väg rakt fram kommer till vila på sina läger.

Den viktigaste döden för oss är den köttsliga människans död, som är Guds fiende (Rom. 8:7). Den andliga människan befrias från sina bojor, när hon dör. Gud lät Herodes leva medan han korsfäste Sina heligas kött. Han dödade honom därför att han förhärligade sig själv i stället för Gud. Döden är å andra sidan fienden till den andliga människan medan vi lever. De som är födda på nytt men vandrar efter köttet kommer andligt sett att vara ”dubbelt döda, uppryckta med rötterna” (Jud. 1:12) Du måste födas två gånger för att dö två gånger. Dessa människor gör så att ” de själva på nytt korsfäster Guds Son” (Heb.6:6) i sitt avfall. Hur kan vi korsfästa Jesus igen? Det står ”de själva”. Inuti är den andliga människan ”Kristus i dig”.  Kristus dödas i oss när vi ger liv åt den köttsliga människan genom att lyda honom. (Rom.8:13) Om ni lever efter köttet kommer ni att dö. Vilken människa vi än lyder så kommer den att bli styrkt. Har du någon gång hört historien om den svarta och vita hunden? Om du matar den vita hunden (anden), piskar han den svarta hunden (köttet), men matar du den svarta hunden (köttet), så piskar han den vita hunden (anden).

   Medan Paulus predikade för landshövdingen, gick en falsk profet som kallades för Elymas emot honom. (Apg.13:9) Saulus som även kallades Paulus, uppfylldes då av den helige Ande och spände ögonen i honom (10) och sade: "Du djävulens son, full av allt slags svek och bedrägeri, du fiende till allt som är rätt, skall du aldrig upphöra att förvränga Herrens raka vägar? (11) Se, nu kommer Herrens hand över dig, och du skall bli blind en tid och inte kunna se solen." I samma ögonblick föll ett totalt mörker över honom, och han gick omkring och sökte efter någon som kunde leda honom. (12) När landshövdingen såg det som hände, kom han till tro, slagen med häpnad över Herrens lära. Landshövdingen tog emot ”Herrens lära” genom att se Elymas bli slagen med blindhet för att han stod emot evangeliet. Vi får ingen undervisning från Herren, om vi tror att djävulen är ansvarig. ”Herrens hand” kom över Elymas. Denna undervisning övertygade landshövdingen att inte själv stå emot evangeliet eller de som fanns under hans auktoritet och evangeliet hade framgång.

    Vem gör människor stumma eller döva eller blinda? Gud plockade ut Mose som enligt hans egen uppfattning inte var en talför man. Men Gud försäkrade honom att det var Han som hade skapat hans mun och att Han skulle se till att det fungerade. (2 Mos.4:11) HERREN sade till honom: "Vem har givit människan munnen och vem gör henne stum eller döv, seende eller blind? Är det inte jag, HERREN? Gud tar åt sig äran att göra människor stumma, döva, seende och blinda. Om vi håller till en stund i dessa skriftställen, så slutar det med att vi inte bara har en annorlunda Gud, utan att det också är nödvändigt att frukta Honom. Om man tänker på det sättet, blir Guds folk mer hårdnackade eller förhärdade mot Guds tuktan. Slutligen ruinerar falska lärare och förbannelsen deras liv.
Om du eller någon du känner har en av dessa defekter och frestas att bli arg på Gud på grund av denna uppenbarelse, så kom ihåg att för dem som älskar Gud samverkar allt till det bästa. Vi har alla saker vi måste övervinna; dessa saker kan göra oss både ödmjuka och starka. Vissa har andliga svårigheter medan andra har fysiska svårigheter. Muskler får styrka genom motstånd. Genom att övervinna dessa förbannelser i tro kommer de att göra oss starka. Vi måste övervinna tanken på att det är Guds vilja att behålla dessa defekter. Gud skapade Moses mun och Han kunde få den att tala. (Ps.34:20) Den rättfärdige måste lida mycket, men HERREN räddar honom ur allt. Vi måste ha samma Jesus som vi ser i Ordet. (Heb.13:8) Jesus Kristus är densamme i går och i dag och i evighet. Jesus helade dessa defekter i evangelierna och Han helar dem idag. Min fru och jag blev båda helade från defekter i våra ögon. Åtskilliga i vår församling bär inte längre glasögon.

(3 Mos.14:33) HERREN sade till Mose och Aron: (34) När ni kommer in i Kanaans land, som jag ger er till arvedel, och jag låter något hus i landet ni får till arvedel bli angripet av spetälska, (35) skall husets ägare anmäla det för prästen och säga: "Det ser ut som om mitt hus är angripet av spetälska." I 3 Moseboken 14:49-53 gjordes ett försoningsoffer för det spetälska huset, som är samma försoningsoffer som utfördes för en människa med spetälska enligt 3 Moseboken 14:4-7. Det låter oss förstå att huset symboliserar den naturliga människan som vi bor i. Skriften lär oss på andra ställen att människor behöver försoning eller ett täckelse över synden, som symboliseras av spetälska. Spetälskan förstör en människa lika mycket som synden. Husets ägare var tvungen att tillkalla en präst för att inspektera huset. De infekterade stenarna togs bort och blev kastade på en oren plats utanför staden. Nya stenar sattes in och hela huset skrapades och rappades (versarna 40-42). Huset inspekterades sedan på nytt. Om spetälskan hade spritt sig ändå, revs slutligen huset ner och alla stenarna blev bortkastade (vers 45). Låter det som någonting Gud skulle kunna göra med de trolösa som har tagits över av synden? Först måste vi bekänna synden i vårt hus och ta itu med den. Sedan behöver de dåliga stenarna bli ersatta med de nya stenarna. Slutligen skrapades putsen bort både på in- och utsidan för att vara säker på att det inte fanns något spår kvar av spetälska. Vi behöver göra likadant. (2 Kor.7:1) Då vi alltså har dessa löften, mina älskade, så låt oss rena oss från all besmittelse från kött och ande och i gudsfruktan fullborda vår helgelse.

    Syndens skrapavfall blev bortkastat på en oren plats utanför staden. Prästen inspekterade senare huset på nytt igen och fann spetälska (synd) i hela huset. Det enda sättet att bli av spetälskan (synden) helt och hållet var att förstöra hela huset och slänga resterna på en oren plats utanför staden. Några självklara versar kom till mig. (Upp.22:14) Saliga är de som tvättar sina kläder. De skall få rätt till livets träd och få komma in i staden genom dess portar. (15) Men utanför är hundarna och trollkarlarna, de otuktiga och mördarna, avgudadyrkarna och alla som älskar lögn och far med osanning. (Matt.7:26) Men den som hör dessa mina ord och inte handlar efter dem, han liknar en dåre som byggde sitt hus på sanden. (27) Regnet öste ner, störtfloden kom och vindarna blåste och slog mot det huset, och det föll samman, och dess fall var stort." Detta är Guds plan att pröva vem som kommer att bli räknad som värdig riket. De som helt och fullt tror på Ordet kommer att använda det för att bli helgade och kommer att hålla Hans befallningar.

(Matt.13:37) Han svarade: "Den som sår den goda säden är Människosonen. (38) Åkern är världen. Den goda säden är rikets barn, ogräset är den ondes barn. Vi liknas vid säd som sås i världen. Denna jordens jord (dirt) representerar förruttnelse och ändå är det Jesu omsorgsfullt plöjda jord som är skapad för att döda sädeskornets skal så att livet inuti kan komma fram. All jord är involverad i Guds plan, inklusive de ogudaktiga. De som förolämpar oss och förföljer oss är en del av denna jord. Även människor som avfaller är en del av Guds plan, därför att de är exempel och utgör en varning för de rättfärdiga.

   (Klag.3:25) HERREN är god mot dem som väntar på honom, mot den själ som söker honom. (26) Det är gott att i stillhet hoppas på hjälp från HERREN. Vi borde tålmodigt vänta under många kritiska situationers jord, för den tid kommer när Herren kommer att rädda oss, om vi vandrar i tro. (27) Det är gott för en man att bära ett ok i sin ungdom. När vi är unga i Herren, tenderar vi att handla mera impulsivt i stället för att tålmodigt utstå okets börda av förruttnelsens jord runt omkring oss. (28) Må han sitta ensam och tyst, när han lägger bördor på honom. Låt oss inte kämpa med jorden. Gud har satt en ok på oss för att säden skall bära frukt. (29) Må han sänka sin mun i stoftet; kanske finns det ännu hopp. Låt oss tala ödmjukt med andra ord, så att det kanske finns hopp om befrielse från förruttnelsens ok runt omkring oss. (30) Må han vända kinden till åt den som slår honom och låta sig mättas med smälek. Många samarbetar inte med Guds plan; de är olydiga mot Guds befallningar ”stå inte emot någon som är ond” och ”vänd den andra kinden till”.

   Detta är en del av Guds plan, att ödmjuka oss och korsfästa den gamla naturen i oss. Detta är en del av oket. (31) Ty Herren förkastar inte för evigt. Det finns tider när det tycks som om Herren har glömt oss. Ja, men vi vill inte att Han skall gräva upp oss förrän vi skjuter skott.

(Klag.3:32) Om han än bedrövar, förbarmar han sig efter sin stora nåd. (33) Ty det är inte av hjärtat han plågar eller bedrövar människors barn.  Gud finner inget behag i att döma de ogudaktiga eller att tukta Sina barn. Gud gör många saker som smärtar Honom, men Han gör dem för att nå fram till det nödvändiga slutet. När vi ser att Gud tar åt sig äran för alla dessa saker, tänk då inte att Gud är hård. Om vi gör det, är det för att vår förståelse ännu inte är fullständig.

   Han har inget behag i att skapa de ogudaktiga eller att tillintetgöra dem, men Han tar åt sig äran för båda delarna. (Ords.16:4) Herren har gjort var sak för sitt särskilda syfte, även den ogudaktige för olyckans dag. De ogudaktiga är nödvändiga exempel på Guds rättfärdiga dom och för att tukta de utvalda ”på ondskans dag”. För Gud är det lilla antalet rättfärdiga mycket mer värt än en hel värld full med ogudaktiga. Bibeln säger att ”De ogudaktiga är en lösen för de rättfärdiga”. En lösen är det pris man måste betala för någons frihet. Gud har bestämt att skapelsen av de ogudaktiga är det pris som måste betalas för att föra de rättfärdiga ut ur fångenskapen. (Matt.24:9) Då skall man utlämna er till att misshandlas och dödas och ni kommer att bli hatade av alla folk för mitt namns skull. Vi blir hatade så att Herrens namn (grek. ”karaktär och auktoritet”) måtte bli uppenbarat i oss. Detta är exakt det som Gud gjorde mot egyptiernas hjärtan för att skilja Israel från dem. (Ps.105:25) Han förvandlade deras hjärtan, så att de hatade hans folk och handlade svekfullt mot hans tjänare. Gud vill vara orsak till att världen hatar oss för ”hans namns skull”. Guds natur är uppenbarad i dem som är skilda från världen genom vedermödan. När han är färdig med detta verk i vårt liv, befriar Han oss. (Ps.106:10) Han frälste dem från sina motståndares hand och återlöste dem från fiendens hand.

(Job 5:17) Se, salig är den människa som Gud agar, förkasta inte den Allsmäktiges tuktan. (18) Ty han sargar och han förbinder, han slår och hans händer helar.  Vår Gud är suverän, intimt förbunden med vår fostran. Han har inte lämnat oss till ondskans ”fria vilja”. Han ser till att allting samverkar till det bästa för oss. Tillrättavisning genom att ge oss sår eller göra oss ömma och detta kommer från hans älskande händer och efter att ha blivit tillrättavisade kommer Han att förbinda våra sår och hela oss. Lycklig är den människa som får en lätt tillrättavisning genom Guds Ord i stället för genom tuktan. (Ords.29:19) Blott ord fostrar ingen slav, trots att han förstår fogar han sig inte. De dåraktiga kommer inte att bli tillrättavisade och de kommer att fortsätta att bringa fördärv över sig själva. Gud måste vända oss om under våra korta liv, innan vi ödelägger oss själva och andra. På grund av brist på ånger måste många sorgligt nog tas bort. Gud sände förbannelsen och Gud sände Jesus för att befria oss från den. Detta är den älskande Faderns två händer. (Ps.90:3) Du låter människorna vända åter till stoft, du säger: ”Vänd åter, ni människors barn

Många församlingar undervisar att Gud använder sår och domar för att göra människor ödmjuka, men där tar det stopp. De lämnar den stackars tuktade personen utan hopp om befrielse. Vilken far tuktar sitt barn utan att sluta? Och om han gör det, är det för att det inte finns någon ånger. (Ps.34:18) När de rättfärdiga ropar hör Herren, Han räddar dem ur all nöd. (19) Herren är nära dem som har ett förkrossat hjärta och frälsar dem som har en bedrövad ande. (20) Den rättfärdige måste lida mycket, men Herren räddar honom ur allt. Om vi tror att Herren befriar oss från alla problem, är vi i detta hänseende rättfärdiggjorda och förklarade rättfärdiga.

   Rättfärdiggörelse eller rättfärdighet är genom tro. (Rom.4:3) Ty vad säger Skriften? Abraham trodde Gud och det räknades honom till rättfärdighet. Abraham trodde att Gud skulle ge honom en son. Hade det något med frälsning att göra? Nej! Gud kallade honom rättfärdig därför att han trodde på Hans löfte. Så var det. Gud rättfärdigar eller räknar oss som rättfärdiga för att vi tror på Hans löften. Människor har bundit denna rättfärdiggörelse bara till den initiala frälsningen hellre än till den fortsatta befrielsen av vår själ från tankar som förstör. Vi behöver bli rättfärdiggjorda inom alla områden i vårt liv, vilket är just det som löftena omfattar. Rättfärdiggörelse när det gäller ett löfte är nödvändigt för att det skall infrias. (Rom.4:18) Där allt hopp var ute, trodde han och hoppades han att han skulle bli fader till många folk….
20) Han tvivlade inte i otro på Guds löfte utan blev i stället starkare i tron och Gud gav honom äran. (21) Han var övertygad om att vad Gud lovat, det var han också mäktig att hålla. (22) Därför ”räknades det honom till rättfärdighet”. Vad Gud hade lovat, det trodde Abraham och blev berättigad till det han trodde. Gud talade genom Elisabet till Maria

(Luk.1:45) Salig är du som trodde, ty det som Herren sagt till dig skall gå i uppfyllelse. Inget av löftena kommer att gå i uppfyllelse om vi inte tror på dem. Rättfärdiggörelsen måste komma först. (Rom.5:1) Då vi alltså har förklarats rättfärdiga av tro, har vi frid med Gud genom vår Herre Jesus Kristus. (2) Genom honom har vi också tillträde till den nåd som vi nu står i, och vi jublar i hoppet om Guds härlighet. Tron på löftena ger oss tillträde till nåd för frälsning, helande, försörjning eller befrielse från förbannelsen. Närhelst vi står i nåden, är vi där för att vi har blivit rättfärdiga genom vår tro. När vi är överens med Guds Ord, även innan vi ser att det händer, kallar Gud oss för rättfärdiggjorda eller rättfärdiga och vi får de rättfärdigas välsignelse.  (Gal.3:13) Kristus friköpte oss från lagens förbannelse, när han blev en förbannelse i vårt ställe. Det står skrivet: ”Förbannad är var och en som är upphängd på trä.” (14) Vi friköptes, för att den välsignelse Abraham fått skulle i Jesus Kristus komma till hedningarna och för att vi genom tron skulle få den utlovade Anden. Det ärar inte Gud, när vi bär den förbannelse som Han säger blev lagd på Jesus. Det förargar Gud att många på ett självrättfärdigt sätt bär en förbannelse på grund av falsk ödmjukhet; Jesus utstod då deras förbannelse i onödan. De som har sann ödmjukhet, tror på löftena.

(2 Mos.15:26) Han sade: ”Om du hör Herrens, din Guds, röst och noga lyssnar till Hans bud och håller alla Hans stadgar, så skall jag inte lägga på dig någon av de sjukdomar som jag lade på egyptierna, ty jag är Herren, din läkare. Förutsättningen för gudomlig hälsa är att vara ödmjuk inför Guds Ord. Gud tar åt sig äran för de plågor egyptierna får och även de som israeliterna får. Ändå är det så att mycket som församlingen säger är sjukdom kommer inte från Gud. De har en Gud som bara har en hand – välsignelsens hand. De resonerar som så att ”Jesus gick omkring och gjorde gott och botade alla som var i djävulens våld, ty Gud var med honom”. (Apg.10:38) vilket är sant. Djävulen har en laglig rätt att förtrycka syndaren och de kristna som inte tror, men Jesus har en laglig rätt att befria den troende som ångrar sig. Förbannelsen är till för att motivera oss att lyssna till Guds Ord och att lyda befallningarna. Vi kan inte välja och vraka bland bibelversarna om vi vill ha sanningen. Vi behöver tro dem allihop och passa ihop dem.

Gud delar med oss vad det är att var en god Fader. Hans tuffa sätt att älska, för med sig smärta för köttet, vilket får oss beräkna kostnaden innan det är för sent. (Ords.22:15) Oförstånd vidlåder barnets hjärta, fostrans ris driver det bort. (Ords.13:24) Den som spar riset hatar sin son, den som älskar honom fostrar honom i tid. (Ords.23:14) När du slår honom med riset räddar du hans själ från dödsriket. ”Han” i versen (Ords. 13:24) kan vara Gud eller vi. Den som undviker att tukta sina barn ”hatar” dem. Den tuktande förbannelsen är Guds kärlek till oss. När vi är köttsliga, blir vi inte motiverade av kärlek och när vi är okunniga blir vi inte motiverade av fruktan. Om smärta är det enda som kan motivera oss att sluta synda och börja tro, så är det det som är nödvändigt, om man har i beaktande att alternativet är fördömelse.

      När Jesus fick hör att Lasarus hade dött, sa han ”Denna sjukdom skall inte sluta med döden. Den är till Guds ära, så att Guds Son blir förhärligad genom den. (Joh.11:4) Gud gör alltid saker för mer en orsaks skull. Det primära syftet med Lasarus´död var att ”förhärliga Gud”, så att man fick se Guds gärningar. Vi ser det rätta syftet mitt framför näsan på oss, men Gud har andra, högre motiv. (Joh.9:1) När Jesu kom gående fick han se en man som var blind från födelsen. (2) Hans lärjungar frågade: ”Rabbi, vem har syndat, han själv eller hans föräldrar, eftersom han föddes blind?”  De misstänkte en speciell synd som dessa människor hade gjort, som orsakade att denne man föddes blind. Vet du vad de religiösa ledarna sa till denne man efter det att han hade blivit helad? (34) De svarade: ”Du är helt och hållet född i synd, och du undervisar oss!” Trodde de att bara för att de var fariséer och sadducceér, så var de inte födda i synd? Nej, så arroganta var de inte.
Vad var det som var annorlunda med denne man som föranledde dem att säga: ”Du är helt och hållet född i synd”? Paulus skriver ”Alla har syndat och är i saknad av härligheten från Gud.”  Tror du att det skulle kunna ha någonting att göra med en synd som de visste var vanlig när någon föddes blind? Det skulle kunna vara så att de trodde att det var en könssjukdom som orsakade blindheten, eftersom det var vanligt. Enligt Zondervan Encyclopedia of the Bible Blindhet vid födseln som det omtalas om i Bibeln orsakades förmodligen av opthalmia neonatorum (ögongonorré). Detta har varit det huvudsakliga skälet till infantil blindhet i hundratals år.” Lyssna på Jesus sa: (3) ”Det är varken han eller hans föräldrar som har syndat, utan detta har skett för att Guds gärningar skulle uppenbaras på honom.” Jesus sa inte att denne man eller hans föräldrar var den första syndfria familjen på jorden, för det ”finnes ingen rättfärdig, nej, ingen.” Guds primära skäl för att mannen var blind var inte på grund av hans synder, utan för att människorna skulle se Guds under.

Jesus befallde en lam man att ta upp sin säng och gå. (Joh.5:14) Senare träffade Jesus honom på tempelplatsen och sade till honom: "Se, du har blivit frisk. Synda inte mer, så att inte något värre drabbar dig." Det låter ju som Jesus trodde att den sjukdomen eller förbannelsen skulle drabba dig om du inte hade någon synd. Hur kan syndens förbannelse (5 Mos. 28) drabba en människa som inte är någon syndare?

Somliga skulle kunna säga emot genom att ta Job som ett exempel. Han hade väl inte syndat eftersom Gud kallade honom ”[en] from och rättsinnig, ingen som så fruktar Gud och undviker det onda." (Job 1:8) Job förnekade också att han var skyldig till någon utvärtes omoralisk handling, vilket var sant. Hans tre vänner hade fel när de anklagade honom, ”därför att de inte fann något svar och ändå dömde Job skyldig (Job 32:3) Gud tillrättavisade dem för att de inte talade sanning och befallde dem att offra (Job 42:7-9

De fjärde mannen, Elihu, talade till Job i sex kapitel och blev aldrig tillrättavisad av Gud (Job 32-27). Hans bedömning av Job var att därför att denne menade sig ha rätt mot Gud (Job 32:2) Gud själv höll med om detta när Han talade med Job. (Job 40:3) Vill du göra min rätt om intet, vill du döma mig skyldig för att själv stå rättfärdig? Gud tillrättavisade Job i fyra kapitel (Job 38-41), ”eftersom han i sina egna ögon var rättfärdig” (32:1).

Hur rimmar Jobs självrättfärdighet med Guds första omdöme om honom som en rättskaffens man? Gud talade tro om Job på grund av hans högtstående liv genom blodsoffer.(Rom.4:17) …[Gud] som gör de döda levande och kallar på det som inte är, som om det vore till. Han som från början förkunnar vad som skall komma (Jes.46:10) Gud talar tro om oss som Sitt sätt att skapa. När vi vandrar i det ljus vi har, kallar Gud oss rättfärdiga på grund av Jesu blod. Job vandrade i det ljus han hade; det som han inte visste var under blodet. Genom nöd avslöjar Gud fula saker om oss själva som vi inte visste fanns. När vi bekänner och avstår från dem, renas vi och vi kan fortsätta att stå upprätta med Honom (1 Joh. 1-7-9) Job befriades från sin natur genom tuktan. Guds syfte med att använda förbannelsen som tuktan är att förhärliga oss i Sina ögon.

Gud använder förbannelsen för att förhärliga Sig själv och Hans Son i våra ögon. Jesus dröjde två dagar när det berättades för Honom att Lasarus var sjuk. (Joh.11:4) Jesus hörde det och sade: "Denna sjukdom skall inte sluta med döden. Den är till Guds ära, så att Guds Son blir förhärligad genom den."  (6) När Jesus nu hörde att Lasarus var sjuk, stannade han två dagar där han befann sig. Jesus anlände sent (Joh. 11:39) för att utföra Guds syfte. (Joh. 11:40) "Har jag inte sagt dig att om du tror, skall du få se Guds härlighet?" Undret förhärligade Gud, som förde med sig att många började tro på Jesus (Joh. 11:43-45